En bit av Östgötaleden leder till det 30 hektar stora reservatet i skogarna kring Hälla.
– Man ser tydligt var naturreservatet börjar. Det är som ett hörn, säger Mikael Burgman, naturvårdsförvaltare på länsstyrelsen, som nu sköter området.
Mycket riktigt syns en skarp gräns i den ljusa, glest växta skogen där en kompakt vägg av tall, gran och lite lövsly reser sig.
Mikael Burgman beskriver skogen i Käringbergen som äldre hällmarks-tallskog som präglats av skogsbrand. Många tallar är 200 år gamla medan de yngsta redan är 45 år och planterade efter en storm 1969. Två tredjedelar av skogen har höga biologiska värden.
– Tvåhundra år är gammalt för en tall. Idag avverkar man dem när de är 80, 90 år, säger han.
Det hör inte till vanligheten att skogsägare hör av sig till länsstyrelsen för att de ska göra naturreservat av mark. Men det gjorde Sven-Axel Ax med sin skog i Käringbergen.
– Det är unikt, säger Mikael Burgman på Länsstyrelsen. Han är van att istället bearbeta markägare för att de, mot en ersättning, upplåter marken till naturreservat. Något som kan vara känsligt när skogen ärvts i generationer.
Sven-Axel Ax vill inte att den orörda skogen ska avverkas och tycker det känns tryggt att den istället blir reservat. Han är förtjust i skogen där han brukade plocka blåbär som barn. Han har visserligen en favoritplats där berghällarna breder ut sig med mjuk vitmossa och det är glest mellan tallarna, men annars är det variationen han uppskattar allra mest. Det ger förutsättningar för många olika växter och djur.
–Här finns det lite av varje. Allt har sitt värde, säger han.
Den här skogen köpte hans farfar år 1900 för att ha till husbehov. Då handlade det inte om att avverka och sälja utan om att ta enstaka träd då och då för att bygga något, eller för att gallra ut något träd som kunde huggas upp till ved. Skogen sågs som en reserv om det blev dåliga tider.
– Farmor och farfar hade inte fokus på skogen. Farmor kärnade smör som såldes på torget i Norrköping och farfar sålde äpplen och bär, berättar han.
När han själv ärvde skogen ägnade han sig åt sina mjölkkor och därför har skogen i stort sett stått orörd av människohand.
Däremot har naturen påverkat skogen med både storm och skogsbränder, både på 1980-talet och den senaste 2006–2007, som härjade i en mindre del av hela skogsområdet. På flera träd syns brandskador.
– Den enda storm vi haft var enorm. Det var som om en järnhand svept över skogen, säger Sven-Axel Ax.