Varken Linnèa Lycke eller Stina Johansson sprang omkring med svärd och lekte riddare när de var små. För deras del är det först och främst kärleken till hästar som fick dem att gå med i riddarföreningen.
– Som riddare i tornerspel får du vara med om spännande utmaningar på hästen. Du måste vara en bra ryttare, men även ha ett bra bollsinne, säger Linnèa
– Då är det bra om du har koll på din häst på 400 kilo, säger Stina.
Riddarspelet innebär att de ofta får spela manliga karaktärer.
– Vi får till exempel inte ha håret utsläppt. Men samtidigt har de traditionella könsrollerna numera tonats ner lite, vilket känns bra, säger Linnèa.
Tornerspelen är en form av skådespel, Linnèa och Stina vet i stora drag hur det ska gå för deras karaktärer.
– Men det kan ju hända saker som inte är inplanerade, hästarna har ju sitt eget liv, säger Stina.
– Fast om jag är motståndare till Robin Hoods gäng, så vet jag ju att jag inte kommer att vinna, säger Linnèa och ler.
Årets gästabud bjuder på en extra utmaning i form av värmen. Riddarutrustningen är mer anpassad för en kylig höstdag än högsommarvärme.
– Vi snackar flera lager av ylle, brynja och päls ... vi förbereder oss som idrottare inför en match, säger Stina.
– Vi börjar med red bull och cola, sen blir det mycket vatten, säger Linnèa.
Även för hästarna är tornerspelen givetvis en svettig upplevelse.
– Hästen måste framför allt ha ett bra psyke, säger riddarduon som tillhör Arboga Medeltid.
Båda trivs med att vara tillbaka i Söderköping.
– Inramningen här är speciell med tanke på att det finns så många historiska byggnader. Dessutom är det bra organiserat.