- Jag mådde inget vidare, konstaterar han. Läkarna började diskutera en njurtransplantation och undrade om jag kunde tänka mig det. Och det tyckte jag väl lät bra. Problemet var att det inte fanns något organ att hämta.Vi sitter i Ove Jakobssons kök tillsammans med kompisen och svågern Anders Cato. Det är hans ena njure som sedan tio år sköter reningen av Oves blod. När han fick höra att Ove behövde en njure erbjöd han sig att bli donator.- Vi var ute hos Anders för att fira midsommar när han sade att jag skulle få en av hans njurar, minns Ove.- Det var ingen fyllegrej för det var innan vi hunnit dricka något, ler Anders.Ove visste inte riktigt hur han skulle tackla erbjudandet. Men när han frågade Anders någon månad senare stod denne fast vid sitt erbjudande.- Jag hade lovat och så fick det bli, säger Anders enkelt.Av de båda var det nog Ove som var mest tveksam till donationen. Han tänkte att Anders själv skulle kunna bli sjuk en dag och behöva sina njurar.- Och så har han ju sina grabbar. Tänk om någon av dem skulle behöva en njure en dag.Hade bestämt sig
Men Anders hade bestämt sig.- Man kan inte oroa sig för mycket, då blir man sjuk, säger han. Och grabbarna är tre och kan hjälpa varandra.Kanske spelade det också in att Anders redan innan Ove blev sjuk funderat mycket kring organdonation och hade ett donationskort i plånboken.- Jag har ju ingen nytta av mina organ ifall jag dör i en olycka till exempel. Jag tycker att alla ska ha ett sånt kort så att de anhöriga inte behöver fundera på det också om olyckan är framme.Mycket information
Att donera en njure är inget man gör i en handvändning. Innan transplantationen ens kunde komma ifråga fick Anders besvara en massa frågor och överöstes med information om de risker som trots allt finns.- Det är i det skedet många donatorer brukar börja tveka men min doktor på dialysen sade att Anders var den tuffaste donator han träffat, säger Ove.- Jag hade ju lovat bort min ena njure och det stod jag för, säger Anders.- Ja, fast hade det varit tvärtom vet jag inte hur jag hade ställt mig till en donation, erkänner Ove.Båda två fick gå igenom en mängd prover. Skulle njuren ens kunna fungera i Oves kropp? Att de inte hade samma blodgrupp spelade ingen roll eftersom Anders har 0. Däremot var Anders tvungen att vara helt frisk och råddes också att hålla sig i trim så han var i god kondition inför operationen.Ungefär ett år tog det från första provtagningen till transplantationen.- Utredningen tog rätt lång tid men resultatet blev bra, säger Ove. Det är ju en av fördelarna med att få ett organ från en levande donator eftersom man hinner testa den. När det handlar om organ från en avliden måste man ha väskan packad och vara beredd att kasta sig iväg med flyg till Göteborg. Och så vet man ju inte om organet passar.- Ja, men jag tycker i alla fall att det tog för lång tid med tanke på hur dålig Ove blev under tiden, säger Anders.Nära det inte blev av
När det äntligen blev dags var Ove rätt nedgången och det var snudd på att det inte blev någon operation.- Det saknades bara någon tiondel i ett provsvar för att jag skulle ha varit tvungen att genomgå en dialys igen och då hade vi fått skjuta på det hela.Dagen före operationen hasade Ove fram på sjukhuset som en gammal gubbe och orkade knappt gå medan Anders gick med spänstiga steg.Ombytta roller
- Dagen efter var det tvärtom, minns Ove. Njuren fungerade från första stund och jag var väl lite hög av smärtstillande. Då var det Anders som gick långsamt.Den första tiden efter operationen är extra känslig. Infektionsrisken är stor och under några månader fick de vara extra noggranna med att inte utsätta sig för folksamlingar.- Man vill ju vara rädd om det man har fått, konstaterar Ove Jakobsson som tack vare den nya njuren känner sig tio år yngre.- Jag vet att jag lever på övertid. Och flickorna på dialysen säger att tiden kommer i fatt en med tiden. Jag har en liten tendens till avstötning men motar Olle i grind genom att äta medicin. Jag brukar säga att jag äter min kemiska frukost när jag tar min morgonmedicin.Han går på regelbundna kontroller men lever annars som vem som helst.- Jag har drabbats av lite annat skit men det har inte med njuren att göra, säger han.Även Anders Cato undersöks regelbundet.- En gång om året är det besiktning, skojar han. Jag måste ha stenkoll på blodtrycket, det får inte sticka iväg. Men statistiskt sett lever den som donerat en njure längre än andra. Så jag har ökat mina förutsättningar att bli äldre.Skulle donera igen
Han saknar inte sin bortopererade njure och skulle inte tveka en sekund att ge bort en njure igen om han kunde.- Allt har funkat hur bra som helst efteråt. Jag kan inte förstå hur folk kan dra sig för att donera organ, säger han. På årsdagen av operationen brukar familjerna Cato och Jakobsson fira donationen. I år blir det lite extra festligt, med en resa till Åland med Birka Paradise.- Jag hade inte levt i dag utan Anders, säger Ove och ler mot sin kamrat.