Kvart i elva samlades första maj-marschens deltagare på Rådhustorget och föreberedde plakat och småpratade medan banderollerna vecklades ut. Kommunstyrelsens ordförande Anders Bevemyr (S) var såklart på plats. Han är något av en veteran i Socialdemokraternas första maj-tåg i Söderköping och har varit med sedan 1982 då han var med och startade upp SSU-klubben som legat nere.
– Jag kommer ihåg ett år när jag var 14-15 år och hade köpt en ny kamera med filmrulle. Jag visste inte hur man bytte den och då fick jag hjälp av dåvarande socialministern Sten Andersson. Det var lite festligt!
Någon som däremot var med för första gången var Katarina Berggren, valledare för fackförbundet Kommunal. Sedan några år tillbaka har hon varit med vid första maj-firande på mindre orter och tycker att stämningen är speciell i jämförelse med i hemstaden Stockholm.
– Det är en jättemysig gemenskap, man verkligen känner närheten när man kommer. Det är en kvalitet på första maj-firandet på mindre orter, traditionsenligt med musik och plakat.
Och traditionsenligt var det. Klockan 11 var det avmarsch från Rådhustorget och tåget vandrade genom staden under ledning av Linköpings skolmusikkår som spelade Internationalen. Marschen avslutades vid Söderköpings Brunn där Katarina Berggren höll det första talet. Hon drog hon paralleller till sin östgötske morfar Folke som växte upp i en statarfamilj utanför Linköping och påpekade hur vi inte får glömma hur Sverige såg ut förr.
Då det är valår tycker hon att det absolut viktigaste för arbetarrörelsen just nu är att se till att Stefan Löfven får bilda regering:
– Det är ett vägval som svenska folket ska göra, om Sverige ska fortsätta satsa på välfärden eller skattesänkningar.
Och det märktes tydligt att det är valår. En av åskådarna i Söderköpings Brunn var Eva Hjärtsjö som var där för att informera sig inför valet.
– Jag tycker att det är ett svårt valår, det är dubbla budskap från många. Jag är här för att få veta lite mer om vad de vill driva för politik, sa hon.
Men för andra handlade dagen mer om tradition.
– Alla går ut, det är demonstrationståg, man lyssnar på tal och musik – det hör till, sa deltagaren Rosita Peterson.
– Det har varit en tradition ända sedan vi var barn. Man stannar inte hemma en sådan här dag!