Yvonne Beckman berättade om sitt skrivande när hon gästade föreläsningsserien "Nyfiken på" i Stinsen, Söderköping.
– Min släkthistoria från Vikbolandet är som ett skelett som jag sedan byggt på och fabulerat kring, berättade hon.
Debutromanen "Att ta sig ett barn" är en berättelse om hur femåriga Augusta av sin mor blev kvarlämnad på kökssoffan hos storbonden. Mamman kom inte tillbaka.
– Både min mormor och min mamma var fosterbarn på Vikbolandet. Det var inte ovanligt på den tiden.
Boken utspelar sig från år 1871 till 1930.
– Den bygger på berättelser jag hört och på egna fantasier. Min mormor bodde hemma hos oss från dess jag var sju år gammal. Hon kunde konsten att berätta och Vikbolandet blev för mig som en sagovärld med de magiska ortnamnen. Kuddby, Å, Linneberga, Gräfsta, Östra Stenby, Ring och Skamby.
Bokens andra upplaga är släppt av det lilla Mjölbyförlaget Artemi och kritikerrosorna från bibliotekstjänst värmde allra mest.
Skrivandet har alltid intresserat Yvonne. Hon växte upp i Stockholmsförorten Kärrtorp, men tillbringade somrarna i Sankt Anna. Som 15-åring jobbade hon i kiosken i Tjärholm och för pengarna hon tjänade köpte hon sin första skrivmaskin.
– Jag har alltid skrivit och för länge sen fick jag en novell publicerad i Metallarbetaren. Jag var gift med väldigt kreativa personer som var poeter och författare som tog upp det utrymmet. Barn, familj, sjukdom och ta hand om föräldrar. Jag tog mig inte tillräcklig plats då.
Som pensionär släppte hon sin första bok, efter en skrivarkurs på Jakobsbergs och Bona folkhögskola. I botten är Yvonne förskollärare och specialpedagog.
– Innerst inne har jag varit författare jämt. Jag känner mig som en författare. Det är det jag vill göra. Jag började ta mig själv på allvar och jobbade disciplinerat varje vardag. Det fungerar bäst för mig.
Nu skriver hon på sin andra bok. Den ska sträcka sig från 1930 till 1970. Titeln avslöjar hon inte än.
– Den kommer att vara väldigt annorlunda. Karaktären Augusta kommer att vara mer i bakgrunden där.
Drivkraften är att skriva om mänskliga relationer, om människors skörhet och utsatthet. Att ha jobbat med barn med autism har gjort det lättare för henne att sätta sig in i hur barn tänker.
– Barnets behov är desamma, vare sig det är ett flyktingbarn som kommer hit eller ett fosterbarn på 1800-talet, sa Yvonne Beckman inför ett 50-tal åhörare i Stinsens salong Kupén.
