Det var fredagskväll den 7 november och Tomas Nilzon tänkte sig en skön avkopplande kväll framför sovrums-tv:n i radhuset i området Äppelträdgården. För att mysa till det tände han några ljuslyktor på ett bord någon meter från sängen. Efter en stunds tv-tittande gick han till badrummet för att borsta tänderna.

– Jag var inte borta mer än två minuter när jag plötsligt hör brandlarmet tjuta, säger Tomas.

Han har brandvarnare i alla rum och alla är kopplade till ett larmsystem.

Artikelbild

| Säkrast. Något annat än batteridrivna blockljus blir det inte i Tomas Nilzons hem. Efter branden bor han inhyst i ett rum i väntan på att bostaden saneras.

Från vardagsrummet såg han en kompakt, svart vägg framför sovrumsdörren. När han hukade sig såg han elden därinne.

– Då blev jag som en robot. Tack vare 35 års arbete inom flygbranschen har jag hamrat in säkerhetsarbetet. Jag har övat hundratals gånger på vad man ska göra när det brinner, säger Tomas.

Därför hämtade han genast en av sina två pulversläckare från tvättstugan. Den andra stod i sovrummet. Han vätte sedan en handduk och höll för munnen mot röken, dök ner i golvhöjd vid sovrumsdörren och siktade med släckaren in i rummet. Samtidigt larmade han SOS med mobilen, som han av en slump hade i morgonrocksfickan.

– Operatören hörde att jag började bli omtöcknad av den giftiga röken och sa till mig att genast gå ut ur huset. Hjälp var på väg.

I stället gick Tomas in i sovrummet för att hämta den andra släckaren, som han tömde fullständigt i rummet, innan han raglade ut endast iförd morgonrock och tofflor. Då hade räddningstjänsten precis kommit. Strax därpå kom ambulans och gav honom syrgas och dropp, körde honom till Vrinnevisjukhuset, där han fick duscha och stanna för övervakning.

– Det såg ut som olja på golvet i duschen. Så svart var jag, säger Tomas

Enligt räddningstjänsten var det något av värmeljusen som blev övertända av värmen i ljushållaren, skvätte iväg brinnande paraffin på sängöverkastet av fleece, som genast antändes.

– Röken var väldigt giftig. Jag hade tur som klarade mig, säger Tomas.

Han är kritisk till kvaliteten på värmeljus och vill varna alla som gärna tänder ljus.

– Det var billiga paraffinljus. Paraffinet blir ju som vatten efter en stund och veken flyter omkring utan förankring.

Under saneringen av hans bostad bor han tillfälligt inhyst i ett rum. För att få det hemtrevligt har han köpt batteridrivna blockljus. Då känner han sig trygg.

– Jag tänker aldrig mer tända levande ljus.