Från tomtenisse till tongivande artist

42 år i underhållningsbranschen. Det är inte illa med tanke på att Dan Hylander just ska fylla 50.

- En bra låt är en bra låt, säger låtskrivaren och melodimakaren Dan Hylander, här i sällskam med tidigare sambon Py Bäckman.

- En bra låt är en bra låt, säger låtskrivaren och melodimakaren Dan Hylander, här i sällskam med tidigare sambon Py Bäckman.

Foto: Fotograf saknas!

Stockholm2004-06-21 04:00
Den annalkande 50-årsdagen betraktar han som en halv begravning. Fast det hindrar förstås inte att den ska firas med en stor fest.
- Det kan i alla fall vara värt att fira att man överlevt 42 år i världens mest ungdomsfixerade bransch, påpekar tvåbarnspappan, därhemma finns förutom sambon Alexandra också 12-åriga Amanda och 6-åriga Aaron..
Första gången namnet Dan Hylander dök upp i en programtablå var 1962. 8-åringen som tillhörde en barnteatergrupp i hemstaden Malmö hade blivit uttagen att spela tomtenisse i adventskalendern i tv.
Redan två, tre år tidigare hade den musikaliskt begåvade pågen börjat plocka ut egna ackord på gitarren. I tonåren tog musiken över helt. Något som i mitten av 70-talet ledde till att 25-åringen blev en av de nio som startade det sedermera kultförklarade rockpopbandet Raj Montana Band, som efter en stillsam start i en källarklubb i Malmö blev en av Sveriges och 80-talets populäraste grupper, med Dan Hylander som frontfigur.
Sitt stora genombrott som artist och låtskrivare fick han med Döende oskuld. Skivan som kom 1980, visade att det nu var nya tider. Det politiskt musikaliska arvet från förra decenniet var antingen helt borta eller kraftigt nedtonat till förmån för ett betydligt bredare och mera melodiöst innehåll.
- Jag fegade på första plattan. Vågade inte ta ut svängarna ordentligt utan gjorde vad man förväntade av mig, konstaterar Dan Hylander med en lätt suck.
Icke förty - publiken älskade både skivan och omåttligt populära Ray Montana Band, där bland andra Mats Ronander och Py Bäckman ingick i de ofta skiftande konstellationerna. Py Bäckman och Dan Hylander gjorde inte bara musik ihop utan var också sambor i nio år. När de båda gick skilda vägar 1989 var Raj Montana Band ett vackert minne blott sedan upplösningen 1985.

"Lite tjurskalligt"
För Dan Hylander innebar detta en ny satsning på en till en början lyckad solokarriär som dock började plana ut när ett nytt decennium närmade sig.
- Det är kanske lite tjurskalligt. Men om du är i en karriärfas där du i princip kan göra vadsomhelst och ingen ändå lyssnar på dig, då är det bättre att ta ett steg tillbaka och börja jobba med andra artister i stället.
Han har jobbat mycket med Sylvia Vrethammar. Och gjort fyra starka plattor tillsammans med Totta Näslund. Och nu i våras kom det rosade resultatet av Dan Hylanders och kompisen Tomas Ledins samarbete - Med vidöppna ögon.
- I princip har vi skrivit alltihop på skivan tillsammans. Både text och musik. Vi har känt varandra en massa herrans år, Tomas och jag. Men det var först förra året som vi kom till skott och började jobba tillsammans.
Möjligen kan det var en begynnande 50-årskris som gett sig tillkänna. För:
- Det är väl det som det handlar om när man börjar gräva i det förflutna och gör om sådant som gick bra för tjugo år sedan, garvar den blivande 50-åringen. Jag tänker i alla fall försöka skaka liv i två lik genom att göra dels en platta åt Py, dels en åt mig själv.
Py Bäckman har skrivit alla låtarna själv, medan hennes ex svarar för arrangemang och produktion på cd:n som ska ut senare i sommar. På den egna cd:n, den första i eget namn sedan 1992, gör Dan Hylander rubbet själv.

Nedslag i sommar
Plattan, som har arbetsnamnet Punch Drunk, släpps förhoppningsvis framåt vårkanten.
Innan dess kommer det dock att bli möjligt att se och höra Dan Hylander vid de uppskattade nedslag han på senare tid börjat göra. Bland annat kan Skåne och västkusten vänta sig besök i sommar.
Att han och hans musik inte är bortglömd bevisar det ofta överväldigande mottagandet. Även om många kommer för att lyssna på Dan Hylander av nostalgiska skäl är man lika entusiastisk som på 80-talet.
- Det är både positivt och inspirerande och visar att en bra låt är en bra låt. Sedan spelar det ingen roll om den är hip eller inte, skrattar låtsnickaren och melodimakaren som alltid hävdat att han struntar i alla trender. En sak är dock annorlunda nu jämfört när det begav sig för 20 år sedan menar Dan Hylander:
- Attityden till det man håller på med. Man har inte samma självhävdelsebehov och anledningen till att man sysslar med musik är mycket sundare i dag. Och det är skönt.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om