Orkidéer kan kräva expeditioner

En del av orkidéerna tillhör Sveriges mest sällsynta växter. 18 arter räknas av artdatabanken som hotade av förändringar i landskapet.
Maj månad betyder för många människor söndagsutflykt och orkidéer. Inte minst till Öland och Gotland anländer bussar, fullastade med förväntansfulla, som kommer för att se framför allt massblomningen av Adam och Eva och Sankt Pers nycklar, och kanske en skymt av den mest nedtrampade av orkidéerna - den lilla krutbrännaren. Bara ett litet fåtal av besökarna kommer att få syn på maj månads fjärde orkidé - göknycklarna, som är mycket lätt att förväxla med små exemplar av Sankt Pers nycklar.
Överhuvudtaget är många orkidéer svåra att skilja från varann. Det beror bland annat på att orkidéerna är en ung växtfamilj som ännu inte är färdigbildad. Till och med ärrade botanister brukar slita sitt hår inför korsningar mellan orkidésläktena Orchis och Dactylorhiza. Här pågår lösa förbindelser och bastarderna följer inte utseendet i några floror.

Flest arter i regnskogar
Nya arter eller underarter upptäcks då och då. Ett av de senaste exemplen är brudkullan som sågs första gången 1961. Den tros ha uppkommit ur en korsning mellan Jämtlands landskapsblomma brunkullan och brudsporren som är mest vanlig på Öland. Brudkullan växer bara på ett fåtal lokaler i Jämtland och Härjedalen.
Öland och Gotland ståtar med de flesta av Sveriges 50-tal arter. Det beror framför allt på det varma och soliga klimatet och den kalkhaltiga berggrunden.
Sverige ligger annars på gränsen av utbredningsområdet för orkidéernas stora växtfamilj. De flesta av världens cirka 20 000 arter i tropiska regnskogar.
Inför anblicken av majorkidéernas massblomning på exempelvis det öländska Alvaret kan man frestas tro att alla orkidéer växer just i denna torra, soldränkta miljö. Men i själva verket är det i varma, fuktiga lövskogar och öppna kärrmarker som de flesta orkidéerna trivs. Där ska man leta, i juni och juli, efter det sparsmakade uppbådet av sommarorkidéer som brudsporre, ängsnycklar, blodnycklar, skogsnycklar, flugblomster, guckusko och Jungfru Marie nycklar. I de luckor där markerna ännu betas kan man hitta det pyttelilla honungsblomstret, den väldoftande nattviolen, myggnycklar och flera andra arter.

Kräver expeditioner
Vissa orkidéer är mycket färggranna men många är inte alls särskilt iögonfallande. I det skuggiga gränslandet mellan skog och öppen mark växer ofta en av Sveriges vanligaste orkidéer i stora mängder - utan att man ser en enda. Det är det oansenliga gröna tvåbladet.
Även andra arter kan vara svåra att få syn på, trots att de växer mitt framför fötterna. Dit hör grönkulla, myggnycklar och spindelblomster. Ett välkänt fenomen för alla som guidat turister på Ölands och Gotlands orkidéängar i juni är att besökarna brukar stå på de krutbrännare man letar efter. Och vem kan tro att den egendomligt färgade brungula nästroten som skjutit upp vid foten av ett par unga granar är en orkidé?
Många orkidéer är så sällsynta att de kräver regelrätta expeditioner, och ändå kan de gäcka strävsamma växtjägare. Dit hör inte minst de nordliga arterna norna och skogsfru, liksom myggblomster och sumpnycklar. Några orkidéer har flytt ända upp i fjällvärlden. Lappyxne som finns på några platser i Torne lappmark räknas till världens mest sällsynta orkidéer.
Gotland ståtar också med ett par arter som inte finns någon annanstans i Sverige, alpnycklar och kärrnycklar. En bra guide är nödvändig när man är på jakt efter dessa sällsyntheter. Då är det en god tröst att veta att vissa arter kan ses från bilfönstret när man färdas exempelvis på Öland och Gotland. Johannesnycklar, tvåblad, skogsnycklar och nattviol kan faktiskt på sina håll hittas på detta föga ansträngande sätt...

Orkidéer kan kräva expeditioner

I maj inleds orkidéernas tid. I Sverige finns ett 50-tal arter. Först ut bland dem är Adam och Eva, göknycklar och Sankt Pers nycklar. Men de stora orkidémånaderna är juni och juli.