Spara bären till fåglarna
Hösten är här, och i skogsbrynen står rönnarna i år med grenarna dignande av röda bärklasar. De första starflockarna har redan varit där och provsmakat. Men det stora kalaset i rönnarna kommer när vintern i norra Sverige tvingar sidensvansarna söderut.
En sidensvans sitter uppflugen i ett träd och förser sig av surkörsbär.
Foto:
Efter de första köldnätterna i södra Sverige tänds höstfärgerna i lönn, asp, rönn och ask. Till denna naturens färguppsättning i gult, rött, brunt - och alla nyanser däremellan - hör i hög grad också bärens röda färgklickar. Träd som oxel, rönn och hagtorn står i en högtidsdräkt som är minst lika magnifik som under försommaren när träden är översållade av stora, gräddvita blomklasar. En vandring i Ottenbylund på södra Öland i juni, när luften är tung av doften från lundens gamla blommande rönnar, är en nästan bedövande upplevelse.
Ett dukat bord
På hösten är scenen dramatiskt förändrad från blomningens rikedom. I oktober bär i stället träden fram sin skörd av bär
i massor, bär som ska bli nya oxlar, rönnar, olvon och hagtornar.
I trädgårdarna är det oxbär, eldtorn, lagermispel och järnek som klär sina grenar med mängder av röda bär.
Där sitter de, i träd och buskar, naturens alla bär, och annonserar med sin röda färg att bordet är dukat inför vintern.
Redan i slutet av september var de flyttande stararna på plats i Ottenbylund för en första röjning i rönnarna. Stararnas förmåga att rensa körsbärsträd och bärbuskar är omvittnad och ses med blandade känslor av många som hellre vill ha bären till sylt eller gelé. Staren är en bärätare av hög dignitet och uppskattar också de surare bären på rönnar och oxlar.
Storkonsumenter
Men mycket brukar ändå bli kvar till vinterns storkonsumenter. Det är fåglar som stannar i Sverige över vintern, och som behöver mängder av energi för att överleva kalla vinterdagar. Vissa år, när rönnarna har blommat rikligt, kan arta sig till "sidensvansvintrar" när dessa vackra fåglar flyttar söderut genom landet i jakten på rönnbär.
Man kan då få uppleva hur flockar på ett par hundra sidensvansar på mindre än en timme gör praktiskt taget "rent hus" i en stor rönn. Det är ett skådespel att njuta av när fåglarna med nervös, uppskruvad energi tar itu med kalaset. De tycks aldrig kunna sitta stilla, målmedvetna som koltrastar som hittat ett äpple. De hänger och klänger i bärklasarna för att plötsligt flyga upp, hela flocken, ge sig iväg en sväng och slå ner igen i samma rönn. Allt sker under karakteristiskt ljudligt ringande, som i små bjällror.
Trastar är storätare
Men frågan är om inte priset när det gäller att trycka i sig bär och frukt tas av trastarna. Både koltrast och björktrast övervintrar i stor utsträckning i Sverige, och båda är storätare i frukt- och bärbranschen. Koltrastarna kommer redan i oktober fram till husen för att "installera sig" och besiktiga vad trädgården kan erbjuda. Fallfrukt kan bli något av basfödan under vintern. Men koltrasten är också en hejare på att äta bär. Redan i augusti-september rensades vinbärsbuskarna på kvarlämnade bärklasar, och i oktober började äppletiden. Min egen iakttagelse är att bärbuskar sparas till sist.
Listan över bärsorter som koltrasten uppskattar är förmodligen lång. Vanliga i moderna trädgårdar är oxbär och eldtorn, och båda äts av koltrastar. Bär av järnek, berberis och lagermispel brukar också gå med. Smaken är dock bland fåglarna, liksom hos oss människor, troligen lika delad som baken - tycke och smak varierar.
Fest för trastar
Koltrastar och björktrastar får inte alltid ha bären för sig själva.
Vissa finkar håller sig också framme och kalasar. Bland annat äter grönfinken bären av kaprifol redan på sensommaren. Stenknäcken kan också dyka upp i trädgårdarna och äta rönnbär.
En "välsorterad" trädgård för fåglar rymmer också ett par solrosor och några stånd höstastrar. Solroskorgar som får sitta kvar brukar talgoxar och blåmesar ganska snart äta rena från frön. Och höstastrarna som förlänger blomsäsongen i trädgården med flera månader innehåller frön som är uppskattade som vinterfoder av vissa småfåglar. Det är därför klokt att inte skära ner astrarna när de blommat färdigt. Stänglarna med fröställningarna (även kallade vinterståndare) är viktig mat för många övervintrande fröätare, däribland skönheter som steglits och grönsiska.
Så jobbar vi med nyheter