Unni unnar sig att njuta av livet

Säger författaren och fembarnsmamman Unni Drougge och fortsätter:
- Men jag har aldrig ljugit om min ålder eller låtsats vara yngre än jag är. Det tycker jag är jättetöntigt. Jag har ju tjänat ihop till vartenda jäkla år med allt vad det medför och det ska man väl inte skämmas för?
Definitivt inte om man heter Unni Drougge. Även om de ihoptjänade erfarenheterna onekligen haft sitt pris. I korthet - född i Lund och uppväxt i en läkarfamilj.
Efter avhopp från gymnasiet blev det bland annat jobb på kibbutz. Sedan kollektivliv, psykologistudier och en filosofie kandidatexamen.
Mötte 1977 Mats Drougge och fick med honom fem barn, som i dag är mellan 16 och 25. Under ett antal gröna-vågen-år på skånska landsbygden gav Unni och maken ut den samhällskritiska tabloiden April. 1991 blev det flytt till Stockholm och 1994 författardebut med Jag, jag, jag.
Två år senare kom det stora genombrottet med Andra sidan Alex och permanent plats i åsiktspaneler och tv-soffor.
I dag, efter ytterligare sex romaner och med en stadigt växande läsekrets, konstaterar Unni Drougge att det känns ganska bra att fylla 50. Bland annat för att det vid denna ålder finns anledning till eftertanke och inventering av livet hitintills.

"Betyder ingenting"
- Själva dagen betyder förstås ingenting. Men att stanna upp ett tag och tänka efter är nyttigt och jag är tacksam för att jag haft anledning att göra detta många gånger. Annars hade man kanske bara gått på i ullstrumporna, rusat in i väggar och brunnit upp.
Att den längsta sträckan på vandringen mot det oundvikliga slutet kan vara avverkad är heller inget som skrämmer.
- Det gör att jag inte är så förhandlingsbar längre. Har inte samma behov av att tillfredsställa andra eller deras behov. Det är min tur nu.
En annan klar fördel med att ha varit med ett tag är att man kan tillåta sig att töja på de egna toleransramarna.

Nästa bok i september
- Förr var jag oerhört noga med vad jag petade i mig. Men nu röker jag med gott samvete och jag kan tänka mig att unna mig en calvados till kaffet.
Unni Drougges senaste roman Lutherska badet kom 2003. Det är hennes bästa bok hittills enligt många av dem som nu väntar på att det ska bli september och utgivningsdags för hennes nionde bok Penetrering. En roman om kön och makt, konst och media.
Författaren är säker på att hennes läsare kommer att känna igen hennes stil. Även om den "är lite annorlunda". Precis som de tidigare åtta har även denna bok gått sin egen väg.
- Men jag kan bara luta mitt författarskap mot en enda sak - den uppdämda lusten att få fram just den berättelse som landat i min skalle.
Unnis Drougges tionde roman finns nu i färdigskrivet manus för vidare bearbetning inför utgivningen 2007.
Och hon har famnen full av nya intressanta projekt. Bland annat håller hon med utvecklingsstöd från Filminstitutet på att omvandla sin fjärde roman Heroine till ett filmmanus. Det var ett tag sedan man såg en tidningskrönika signerad Unni Drougge. Än mindre har hon hörts och setts i den offentliga debatten på sistone.
- Sedan en tid tillbaka avböjer jag allt sådant. Jag står på paus och behöver tänka över saker och ting. Det håller inte i längden att bjäbba runt och spy ur sig gamla åsikter. Vid 50 kan man inte bara nöja sig med den världsbild man hade när man var 35.

Unni unnar sig att njuta av livet

- Hade jag vetat när jag var tjugo att jag skulle bli femtio så hade jag tagit livet av mig.