Återbäringen gör det möjligt för Amanda att tävla

Är man 14 år med egen häst kostar allting för mycket. Emelie Johansson drömde om ett staket och en egen tävling. Återbäringen hjälpte henne på traven.

Foto: Johan Söderlund

Svärtinge2008-08-15 08:47
Emelie är 14 år och Amanda är hennes 15-åriga ponny. Den fick Emelie och hennes lillasyster för två år sedan. Hästen står med tio andra hästar i ett kooperativt stall vid Hillersta gård i Svärtinge.
– Jag är här minst tre timmar om dagen, berättar Emelie som håller stadigt i Amandas rosafärgade grimskaft. Dressyr är livet för de två.
Inför Emelies första ridlektion för nio år sedan var mamma Carina Johansson så rädd att leda hästen att hon grät. Men sedan föräldrarna köpte Amanda åt sina hästtokiga döttrar har hela familjen engagerat sig helhjärtat.
– Det är ett måste. I ett kooperativ åtar man sig att arbeta vissa skift för att få stallplats. Vi har hand om insläppet en gång i veckan och om alla in- och utsläpp plus lunch under en helg varje månad, berättar Carina.
Fem timmar varje tisdag
Hästskräcken är botad. Varje tisdag kör hon hästtrailern och sina flickor till och från hoppträning – en eftermiddagstur om fem timmar.
En gång i veckan kommer en dressyrtränare och tränar stallets ryttare. Låga, vitmålade staket som avgränsar en dressyrbana kostar bortåt 15 000 kronor färdigsnickrade. Därför har utlagda bommar fått duga vid Hillersta.
– När vi skulle tävla förstod inte Amanda vad staketen var till för. Hon trodde att de var hinder men hoppar man över dem blir man diskad.
Emelie fick panikdra sin hoppglada ponny för att hindra henne. För att kunna tävla igen måste Amanda vänja sig vid vita dressyrstaket. En nödvändighet som Emelie absolut inte hade råd med. Av bottenspjälorna i familjens avlagda sängar snickrade hon provisoriska staket. Det räckte till 20 meter.
– Jag kunde i alla fall börja öva i ett litet hörn.
Men så ringde NT. 5 000 kronor skulle föras över till mammans konto.
– Jag blev verkligen snopen, säger Emelie.
– För jag hade skrivit till Återbäringen utan att hon visste det, förklarar mamma Carina Johansson.
Fick pengar över
När man snickrar sina egna staket blir de förstås billigare. Emelie fick både virke, skruv, färg och pengar över.
– Nu kan vi träna tills det känns säkert att Amanda inte ska hoppa över hindren. På söndag ska vi tävla i Valla. Då hoppas jag att vi kan slå vårt förra resultat.
Och i vår kan Emelie bjuda till träningstävling på Hillersta. Då har snickrandet och målandet som hon och pappa Roberth påbörjat blivit till 120 meter dressyrstaket.
– Och för pengarna som blev över kanske vi köper snygga bokstavsskyltar till dressyrbanan.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om