På Facebook har kommentarerna flödat om förstörelse och onödigt bus under sommaren, hösten och vintern. Vi har varit i kontakt med invånare som fått sin nattsömn förstörd av varvande motorer, fått inkastade föremål på tomten och sett busstreck som hade kunnat sluta illa. Flera av dem vi pratar med ber om att bara få stå med förnamn, för att inte riskera att förvärra situationen.
En av de drabbade är Evelina med familj som fick ett järnrör kastat mot husets inglasade altan.
– De kommer hit, sparkar på dörren, och kastar in saker på baksidan, berättar hon.
Evelina har bott i Svärtinge med sin sambo och två barn i lite mer än 1,5 år och har den senaste tiden märkt av ökningen av busstreck.
Hon berättar att hon har försökt att prata med några av ungdomarna som härjat hos henne. Hon menar att de lite äldre tar åt sig och lyssnar men de som är yngre blir i stället kaxiga.
– Samma kille som jag pratat med kvällen innan såg vi kasta in ett järnrör på våran altan.
Känner du oro?
– Ja absolut, och inte bara i stunden, utan också för att mina egna barn en dag tar efter de större barnen.
– Men det finns så många möjligheter här i Svärtinge, vi har skola, affär, fotbollsanläggning med mera, det finns plats att skapa aktiviteter för ungarna, tycker hon.
Ungdomar sporrar varandra genom sociala medier, berättar föreståndaren på fritidsgården i Svärtinge, Denijal Mehmedagic, som fått höra mycket om olika så kallade "challenges" (utmaningar).
– Tiktok är den största informationskällan som ungdomarna har. Går man in och söker där får man se många olika challenges, bland annat att man ska hoppa framför bussen, äta så mycket man kan tills man spyr och sådana dumheter, säger han.
– Vi pratar med barnen om konsekvenser och att man inte ska härma sånt man ser på mobilen. Man ska inte tro på allting man läser, vi jobbar även mycket med källkritik.
Denijal berättar att fritidsgården har ett bra samarbete med skolan och även väldigt bra kontakt med vårdnadshavarna.
– Vi samtalar mycket med föräldrar och barn, mycket handlar om att bygga en tillit så man kan prata och inte beskylla varandra. Alla barnen har ett samvete någonstans och dom vet att det är dumt. Dom kan förstå allvarligheten i det.
På en adress i samhället hittar vi Maria som störts av ett moppe-gäng som buskört runt i Svärtinge fram till två-tre-tiden på nätterna.
– Det är tråkigt när dom som varvat runt häromkring blir äldre och slutar, så kommer nästa gäng som ska göra precis likadant.
Maria berättar att hon har fått svårt att sova på grund av detta. Hon var på helspänn varje kväll, hon visste att de skulle köra, men inte när de skulle börja eller sluta.
– Det var så jobbigt när det blev så varje kväll.
– När vi renoverade vårat hus och de varvade på nätterna blev jag så stressad. Jag fick svårt att slappna av och sova så jag fick börja med KBT (kognitiv beteendeterapi, reds anm) för att träna bort störande ljud.
– Polisen skulle behöva åka här mer. De kan fånga många som kör utan regskylt och med trimmade moppar.
Jerker Wedenberg och hans fru Madeleine har bott i Svärtinge sedan 2009 och trivs bra. Men paret har också upplevt mer busstreck i området.
– Man kan ju tro att vissa barn har dödslängtan. De slänger sig ut framför bilarna rätt som det är, säger Madeleine. Man blir ju rädd för vad dom kan göra.
– De brukar även sitta gömda och filma folks reaktioner för att sedan få likes på Tiktok, säger hon.
Paret tror problemen kan hänga ihop med att fritidsgården ändrade sina öppettider för de äldre barnen. Sedan i början av läsåret 22/23 har den öppet färre kvällar i veckan än tidigare.
– De skulle behöva en samlingsplats som är utformad efter dem, där dom får poppa musik och ha sitt lilla roliga, säger Jerker.
Lise-Lott är en av de vuxna i området som har försökt prata med ungdomarna.
– Jag har pratat med många unga. De är så kaxiga, gapiga och arga, men varför vill de inte svara på. Så man blir ju lite ledsen, säger hon.
Lise-Lott efterlyser tydligare gränser som ger barnen trygghet. Dessutom skulle hon önska att föräldrar kunde få mer stöd i sin föräldraroll.
– Jag tror inte att det är ungdomarnas fel egentligen, utan att ungarna inte har någon hemma som faktiskt bryr sig. Vissa föräldrar kör med fri uppfostran som egentligen inte är uppfostran överhuvudtaget.