– Jag borde skaffa en motorbåt att åka till jobbet med, säger Sofia.
Jobbet är nämligen att vara rektor och resultatenhetschef på Mosstorpsskolan där borta på andra sidan Glan. Men det går bra att åka bil runt sjön också. Från Svärtinge tar det en halvtimme.
– Tio minuter till E4:an, tio minuter på E4:an och tio minuter på Skärblackavägen. Det är lagom, då hinner jag tänka lite. Och jag skulle inte vilja jobba där jag bor, det blir för privat.
Här i Svärtinge har Sofia och hennes man Henrik bott i snart nio år. Nu har de också ett och ett halvtårige sonen Liam som de turas om att vara hemma med innan han börjar förskolan, så Sofia jobbar för närvarande halvtid.
Maken är byggnadsingenjör och det passade honom fint att fixa med det gamla huset som verkligen behövde fixas med. Det passade Sofia också. Inte att fixa med huset, det gör maken, men att det låg lantligt och ändå nära stan.
– Jag är en riktig landet-tjej, uppvuxen i Björkvik i Sörmland.
Nu har hon jobbat sex år som skolledare varav två år på Mosstorpskolan, och trivs utmärkt. Vägen till ett sådant jobb har i hennes fall varit lite krokig. Efter naturbruksgymnasiet i Spånga läste hon in naturvetenskaplig linje.
När det fattades lärare i Nyköping sökte hon och fick jobb som vikarie. Och sedan blev det jobb på försäkringsbolag ett antal år innan hon fick jobbet som projektledare för Sörmlands nya naturbruksgymnasium med djurvårdsinriktning.
– Skolan skulle byggas om. Jag fick i princip en nyckel i handen och ”varsågod”. Då var jag 27 år och hade bara gymnasieutbildning. Ja, sen hittade jag Henke och han bodde i Norrköping.
Dit kom Sofia med, och började jobba på Himmelstalundsgymnasiet. Nästa anhalt i berättelsen är när hon står på ett berg i Sydafrika och Henke ringer på mobilen.
– Jag hade fått antagningsbeskeden från både lärarutbildningen och PA-linjen. Du måste välja, sa han.
Det fick bli personal och administration med inriktning mot pedagogik. Hon gillar personalfrågor och att möta människor över huvud taget. Nu har hon jobbat två år på Mosstorpsskolan och trivs utmärkt.
– Jag tycker om barn och ungdomar. Och att göra skillnad. Jag är en ganska ”nära” rektor, barnen vet till och med mitt skonummer tror jag.
En hjärtefråga för Sofia är det här med läsandet.
– Barn har inte lika mycket ork att läsa i dag. De är vana vid att zappa och titta på en skärm. De vill ha korta texter. Så vi måste öva på läsuthålligheten, säger Sofia.
Själv läste hon tidigt som barn. Men när hon jobbade en tid som NO-lärare i Trosa och Vagnhärad slogs hon av hur många av eleverna på högstadiet som hade läs- och skrivsvårigheter.
– Jag började spela in på kassettband när jag själv läste ur NO-böckerna. Och så fick eleverna lyssna på det.
Hur kunde man gå vidare för att öka elevers intresse för läsning? Sofia funderade. Och kom att tänka på en uppsats hon skrivit på gymnasiet, som fick mycket beröm. Den storyn hade hon kvar i huvudet.
Det ledde till hennes första bok om Hugo, ”Hugo och ekorrarnas vårbal”. Förra året kom den tredje som heter ”Hugo och gullvagnens hemlighet”.
Det är barn- och ungdomsböcker med inslag av troll, svartalfer och företeelser ur nordisk mytologi. Platserna är verkliga och återfinns i Södermanland och i Kolmårdsskogarna.
– Den sista boken utgår från läroplanerna för förskolan upp till sexan. Boken kan fungera till olika åldrar beroende på hur man använder den.
Ytterligare en bok har hon planerat. Men just nu hinner hon inte så mycket mera än att jobba och ta hand om Liam.
Och så hundarna förstås. Hemma har hon två welsh springer spaniel, Hiper och Thaizon, den senare pappa till den förra. Och på ena väggen sitter en mängd diplom från viltspår, utställningar och rally-lydnadstävlingar, så man anar att hon har bra koll på sina hundar.
Det har hon också. När vi går ut i trädgården springer de genast bort till kaninburen och spanar men när matte ropar kommer de strax och sätter sig bredvid henne för ett fotografi.
– Tidigare har vi rest runt i Sverige och Norden till tävlingar. Just nu kan vi inte prioritera hundarna lika mycket så vi åker inte så långt. Igår var vi i Flen, säger Sofia som nu ser fram emot att fira sin 40-årsdag.