Norrköping bryter mot barnkonventionen!

Skolsköterskan och kuratorn jobbar på tre olika skolor. Studie- och yrkesvägledaren är inte utbildad, eller har inte tid att prata. Känns det bekant?

Foto: Fotograf saknas!

UngNT-krönika/Milischia Rezai2008-07-11 00:15
Under 90-talets ekonomiska kris tvingades skolorna spara in pengar genom att bland annat skära ner på antalet kuratorer och SYO-konsulenter. Trots att behovet har växt lavinartat de senaste åren är resurserna fortfarande knappa. Ett steg i rätt riktning är att skriva in alla elevers rätt till kurator och sköterska i den nya skollagen som presenteras nästa år. Enligt FN:s barnkonvention har barn rätt att växa upp under trygga förhållanden. Trots att det inte är meningen, bryter man mot detta, såväl i Norrköping som i övriga Sverige. Man gör helt enkelt för lite för att försäkra sig om att barn inte far illa, och mörkertalen skrämmer mig. Skolan är den bästa platsen för att nå elever som behöver stöd, vilket betyder att man borde satsa mer på elevhälsan, liksom samverkan mellan skola och socialtjänst. Barn och unga som bär på hemligheter om sina hemmaförhållanden är så fyllda av skuld- och skamkänslor att de inte kan förväntas söka hjälp på egen hand. Det är också många som är svåra att upptäcka eftersom de inte agerar ut i skolan. Detta är även viktigt för jämställdheten eftersom flickor tenderar att vända sig inåt istället. När man tar bort skolsköterskan drabbar det barn i de samhällsgrupper som är mindre benägna att utnyttja sjukvården. När man tar bort SYO:n drabbar det de barn som redan har sämre förutsättningar för att lyckas med sin skolgång. Det är arbetarklassens barn, barn till föräldrar utan utbildning eller jobb, barn som har svårare att få kunskap om vilka möjligheter som finns. Så länge alla inte har kunskap om sina möjligheter kan man inte påstå att skolan ger alla elever samma möjligheter. När man tar bort kuratorn drabbar det barnen till föräldrar som lider av psykisk sjukdom eller missbruk. Det är barnen som osynliggörs av samhället och ställs åt sidan på grund av tabun kring psykisk sjukdom och missbruk. Jag har själv varit ett av de barnen, upplevt byråkratins hinderbanor, sett systemens brister inifrån och förargats över rutiner och okunskap. Barn ska inte behöva skrika efter hjälp för att bli sedda och slippa leva under förtryck. Dags att höja rösten för dem som inte kan.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om