Hur mycket vattenånga som kan finnas i luften beror på dess temperatur. Den maximala mängden vattenånga luften kan innehålla vid en viss temperatur kallas mättnadsvärdet. Blir mängden vattenånga större än mättnadsvärdet övergår en stor del av vattenångan till vatten, d.v.s. kondenseras.
Ju högre temperaturen är desto mer vattenånga kan luften innehålla och desto större blir följaktligen mättnadsvärdet. Ett mått som ofta används är den relativa luftfuktigheten. Detta mått anger hur mycket vattenånga luften innehåller uttryckt i procent av mättnadsvärdet vid den aktuella temperaturen. På vintern, under riktigt kalla perioder, kan luftfuktigheten inomhus sjunka ner mot 25 - 30%.
Detta för att mättnadsvärdet ökar vid uppvärmning. Den kalla utomhusluften innehåller ju en viss mängd vattenånga, låt säga 60-70% av mättnadsvärdet. När sedan mättnadsvärdet ökar utan att mängden vattenånga ökar, får den uppvärmda luften en betydligt lägre luftfuktighet. En normal och behaglig fuktighet vid 20°C är ca 60%. Därför finns det ventilationssystemen som tillför vatten i inblåsningsluften.