När vår och sommar närmar sig är det många som siktar med näsan uppåt skyn för att få lite färg på den vinterbleka hyn. Det som gör oss solbrända är UV-strålningen (den ultravioletta strålningen), strålningen stoppas delvis av ozonlagret. När solen stiger allt högre på himlen blir solstrålarnas väg genom atmosfären (och ozonlagret) allt kortare, dvs mer och mer strålning når jordytan. I Skandinavien är ozonskiktet som tjockast under våren. Det blir allt tunnare under sommaren och når ett minimum under hösten. UV brukar delas upp i några mindre områden med avseende på våglängden, UV-C, UV-B och UV-A. I det naturliga solljuset påverkas UV-A ytterst lite av ozon medan mängden UV-B är beroende av atmosfärens innehåll av ozon. UV-C, med våglängd på 200-280 nm absorberas högt upp i atmosfären och når inte ens Mount Everests topp. Våglängder kortare än 300 nm har i allmänhet mycket stor potential att orsaka skador.UV-index är ett mått på styrkan av den skadliga delen av solens UV-strålning. Oftast inträffar maximala strålningen mitt på dagen då solen står som högst på himlen. Lågt UV-index innebär låg UV-strålning och därmed mindre risk för skador. Den som är ute och t ex åker skidor bör vara försiktig med solstrålningen, särskilt i Alperna.
UV-strålning
Så jobbar vi med nyheter