Den meteorologiska orkestern

Han ville gå ifrån den då traditionella metoden av att använda sig av statistik till att istället utnyttja matematiska modeller som beräknade vädret i framtiden utifrån atmosfärens nuvarande tillstånd. Atmosfärens komplexitet och vädrets skiftningar gjorde det dock omöjligt att sjösätta Bjerknes idéer ty det skulle krävas mer än en livstid att utföra alla de nödvändiga beräkningarna för en användbar prognos. Några år senare blev Bjerknes vision en inspirationskälla till Lewis Fry Richardson. Han förfinade idéerna till "numeriska" problem där atmosfärens framtida egenskaper beräknas genom att punktvis och stegvis utföra beräkningarna. Det påstås att Richardson ska ha tänkt sig ett enormt rum fyllt av matematiker som tillsammans utförde de många beräkningar som krävdes för en väderprognos - ett slags meteorologisk orkester. Richardson fick dock se sin teori tillämpad i praktiken 40 år senare. I och med datorns intåg i historien blev det möjligt att dirigera orkestern elektroniskt och inom en rimlig tid få fram en väderprognos. Den första, operationella numeriska väderprognosen gjordes faktiskt på SMHI i Stockholm 1954.