Dis och dimma bildas genom att luften blir mättad på vattenånga och vattnet kondenserar då till flytande form.
Antigen sker detta genom att temperaturen sjunker och då minskar luftens förmåga att hålla vattenånga eller så blandas två olika luftmassor med olika temperaturer.
Det som skiljer dimma från "vanliga" moln är att dimma börjar redan vid markytan. Dimma är vanligt under hösten, men vid kusten är dimma vanligast under våren då varm luft strömmar ut över det då relativt kalla havet och ger dimma. Den typen av dimma kan ligga kvar länge medan det över land är soligt och varmt. Under senhösten, när solen står lågt, sker det ibland att solen strålar inte riktigt orkar skingra dimman och därför kan den ligga kvar i flera dagar.
Ibland lättar dimman närmast marken men den finns kvar som moln, så kallade dimmoln. Hög luftfuktighet gynnar uppkomsten av dimma vilket gör att dimma är speciellt vanlig efter dagar med regn, då molnen lättar fram mot kvällen. Att molnen lättar är nödvändigt annars dämpas den nödvändiga avkylningen av markytan.