Som meteorolog får man rätt ofta höra folk skämta om att vi väl använder kristallkulor när vi gör prognoser. Så det är lika gott att erkänna, ja vi har sådana som hjälpmedel. Inte för att göra prognoser dock, utan för att mäta antalet soltimmar. Instrumentet ifråga är en mycket gammal uppfinning som kallas heliograf. Det består av en ställning med en glaskula i mitten som fungerar som ett brännglas i alla riktningar. Bakom glaskulan finns ett svart papper med tidmarkeringar. När solen rör sig över himlen bränns ett spår in på papperet. När det kommer moln emellan blir det naturligtvis inga brännmärken, inte heller när strålningen är för svag på grund av att solen står lågt på himlen. Den geografiska fördelningen av solskenstid är alltså starkt beroende av medelmolnigheten på olika håll i landet. Det är oftast mer sol närmast kusterna och de stora sjöarna. Minst sol har man i genomsnitt i fjällen och över Sydsvenska höglandet. Sedan finns ju också en årstidsvariation. De långa dagarna i norr under sommaren ger ju ett antal extra soltimmar per dag och det är normalt Norrbottenskusten som ligger i topp på solligan.
Meteorologen använder en kristallkula
Så jobbar vi med nyheter