Med vissa inskränkningar så klart. Helt fri är man ju inte med en tvååring i släptåg. Vi tog det i alla fall lugnt fram till lunch och sen gick vi ut på en promenad. I det vackra vädret hade jag hoppats, men ack.
Det var visserligen varmt, eller i alla fall varmare än på länge, ca 7 grader men grått och disigt och regnet hängde i luften. Men skönt var det hur som helst. Stövlar och regnkläder på, så var vi rustade. Färden gick ut över gärdena, mellan hästhagarna och ekbackarna. På något sätt väldigt vackert, fast det var blött och lerigt. Många gråa och bruna färger. Bikuporna hade inte väckts ännu men fåglarna var i full gång. Ibland önskar man att man hade bättre koll på vem som är vem, för det är häftigt att lyssna till och ännu coolare om man visste vem som sa vad. Emellanåt var jag bara tvungen att stanna för att lyssna, helt fascinerad nästan trollbunden måste jag erkänna.
Att sedan se allt vatten i bäckar och diken är också mäktigt. Inte alls så kul om man drabbas av att vägen hem inte går att köra på eller att det rinner in vatten i huset eller så. Men virvlande vatten är mäktigt och naturens skiftningar nu över huvudtaget faktiskt.