I väderprognosen på tv och i radio pratar man om markvinden, som enligt standard mäts 10 meter över marken. I prognosen anges den dominerande vindriktningen, som beror på mönstret mellan hög- och lågtryck. Över hav finns det inte så mycket som stör vinden, som därmed är rätt enhetlig. Över land däremot påverkas vinden av både topografin och markytans ojämnhet, vilket gör att vinden på två närliggande platser kan skilja sig ganska mycket. I förra veckan kunde jag från en jämtländsk fjälltopp studera ett fint exempel på hur vinden styrs mellan bergen. Det regnade ute och från fukten bildades stråk av låga dimmoln, på meteorologispråk kallade stratus.
Från min position kunde jag betrakta hur två mindre stratussjok, som befann sig på samma höjd under min fjälltopp, rörde sig i vinden åt två helt olika håll. Spännande! Vinden varierar också uppåt i atmosfären. Ofta kan man ha en annan vindriktning en bit upp. Detta kan man ofta se genom att olika molnlager rör sig åt olika håll. I de flesta fall ökar också vindstyrkan när man rör sig uppåt i atmosfären. Kraftigaste vinden återfinns i de så kallade jetströmmarna som bildas omkring 10 km över havsnivån.