Flickorna han talar om är från hemtjänsten. Dem sätter han värde på.
På Hermandagen den 12 juli när det inte bara var namnsdag utan han också fyllde 80 år, uppvaktades han bland annat av Rosita Andersson som driver ett café i närheten där Herman är flitig gäst. Annars går han inte så långt numera.
Hon hade gjort en tårta och wienerkrans prydd med en Harley Davidson.
- En sån har jag haft, säger Herman och ler vid minnet.
Spjuveraktig
I Svingen söder om Valdemarsvik bodde han från början av 1960-talet till år 2006 då huset blev lågornas rov.
- Fast huset hette egentligen Lövkullen, Svingen var ett hus mitt emot, säger Herman.
Han är fortfarande spjuveraktig och rapp i repliken. Man vet inte alltid om Herman menar allvar eller skämtar, men det blir en intervju med många glada skratt.
Herman föddes i Knappekulla men föräldrarna hade senare gårdarna Porsnäs och Vega. Herman drev också han lantbruk några år innan det blev industrijobb.
- Men jag har inte bara varit här, jag rest i många länder, säger Herman.
300 mil på moped
Bilder, souvenirer eller tidningsurklipp finns förstås inte kvar. Branden tog allt.
En alldeles speciell resa var i mitten av 1970-talet då Herman åkte till Tjec-koslovakien för att hälsa på vännen Jana. En över 300 mil lång resa med moped, vilken tog två veckor i restid och en vecka för besök .
Hur man kan ta sig så långt på moppe har Herman en blixtsnabb förklaring på.
- Det var ju en zündapp.
Kontakten med Jana fick han via en tidningsannons. Båda kunde bara sina modersmål men de brevväxlade ändå ett par år med hjälp av ambassader i respektive land som översatte breven och skickade vidare. Sen blev det inte så mycket mer, för Herman tröttnade.
- Hon kunde ju inte ett ord svenska...
Men nu har han lagt kvinnohistorier bakom sig, säger han. Nu nöjer han sig med tv och att läsa.