Linnéa Karlsson, 36, tror att hon som bor i en liten kommun drabbas mer av ändringarna för den kommunöverskridande färdtjänsten som började gälla vid årsskiftet.
36-åriga Linnéa Karlsson har haft problem med ben och höfter sedan födseln. Hennes besvär hölls länge i schack med specialgymnastik, elektroterapi samt skoinlägg.
Med tiden har hennes tillstånd kommit att förvärras och för närmare fem år sedan eskalerade det. Hon gick på kryckor först, men det slet för mycket på kroppen. Någon diagnos har ännu inte kunnat ställas, men just nu är hon under utredning för Ehlers-Danlos syndrom, EDS, som utgörs av en grupp ärftliga åkommor med olika typer av bindvävsförändringar som påverkar leder, huden, blodkärlen och inre organ.
– Så nu sitter jag här sedan ett och ett halvt år, säger hon.
– Jag har accepterat att jag förmodligen aldrig kommer kunna gå som tidigare. Det var ett jätteberg att ta sig över, men jag besteg det, säger hon.
Hon tystnar, lägger pannan i djupa väck och suckar.
– Men nu känns det som att det är på väg utför igen...
Att acceptera ett liv i rullstol var till en början tufft för Linnéa. Samtidigt som hon var tvungen att lära sig hantera rullstolen tampades hon med ett allt sämre psykiskt mående.
– Men så hittade jag Rullstolsgruppen i Linköping och Projekt Life in Motion. Det har gett mig så mycket. Där var jag inte längre Linnéa som sitter i rullstol och har problem med kroppen. Jag var bara Linnéa.
Life in Motion är ett initiativ från Linköpings Parasport som syftar till att visa att idrott, rörelse och gemenskapen som följer kan höja livskvaliteten och vara vägen ut ur ofrivillig isolering. För Linnéas del var det här starten på att bättre mående.
– Jag var säkert och tränade två gånger i veckan. Mina vänner, min familj och speciellt min sambo såg en jätteskillnad när jag började i Linköping. "Du har blivit en helt annan person, du har blivit Linnéa igen", kunde de säga.
Linnéa Karlsson, 36, bor med sin sambo I Valdemarsvik sedan 2018. Hon kommer ursprungligen från Söderköping, där hennes föräldrar bor kvar.
Men vid årsskiftet kom dråpslaget för Linnéa. Då ändrades reglerna för den kommunöverskridande färdtjänsten för icke nödvändiga resor, som daglig verksamhet eller för vårdbesök, efter ett politiskt beslut i Region Östergötlands trafik- och samhällsplaneringsnämnd. Nu får man åka tio enkelresor eller fem tur- och returresor per månad. Tidigare var antalet obegränsat.
– Nu kan jag inte åka dit mer än max två gånger i månaden. Bor du i en liten kommun som Valdemarsvik, så finns det ju inte lika mycket aktiviteter. Jag har familj och vänner i både Söderköping, Norrköping och Linköping, och så kanske jag vill åka och storhandla någon gång, åka in till city och shoppa, och gå på bio eller gå till badhuset. Då försvinner resorna ganska fort.
Ändrade regler för kommunöverskridande färdtjänst innebär att man får åka tio enkelresor eller fem tur- och returresor per månad. Tidigare var antalet obegränsat.
Hur har tiden varit sedan det ändrades?
– Jag har blivit mer instängd. Nu sitter jag inne mycket igen, eftersom jag inte kan komma iväg. Nu känner jag att det börjar backa tillbaka igen och att jag snart är tillbaka där jag började. Vissa dagar kommer jag inte ur sängen förrän klockan två. Jag känner mig mer trött och det finns inte lika mycket som lyser upp min vardag.
– Förändringen påverkar mig och andra som bor i små kommuner mer, eftersom vi oftare behöver åka till någon av de större kommunerna för att kunna delta i något. Om jag hade bott i Linköping eller Norrköping hade jag säkert klarat mig lite bättre. Jag känner mig diskriminerad, eftersom jag betalar för mitt busskort men inte kan åka som jag vill, säger hon.
Jan Owe-Larsson (M), ordförande i trafik- och samhällsplaneringsnämnden, anger ekonomi som bakgrunden till ändringen.
– Det känns inte roligt att ta sådana här politiska beslut, men vi var tvungna. Kommunöverskridande färdtjänst är ingen skyldighet för regionen att ha, med det sagt diskriminerar vi nog inte någon. Vi har ändå den sortens färdtjänst, men det drog iväg ekonomiskt. Hade vi låtit det rulla på hade vi varit tvungna att göra större besparingar längre fram.
Jan Owe-Larsson (M) är ordförande i trafik- och samhällsplaneringsnämnden.
Kan det vara så att personer i mindre kommuner drabbas hårdare av det här?
– Utan att ha utrett saken så skulle jag kunna tänka mig att mindre kommuner som har mindre utbud påverkas mer. Vi kommer att titta vidare på det här och träffa företrädare från olika organisationer och fundera på om vi kan göra på något annat sätt. Från den politiska nivån är vi intresserade att se om det finns eventuella undantag man kan göra, utan att med det sagt lova att det blir några förändringar, säger Jan Owe-Larsson.