Bryggan ligger vid en av skärgårdens många öar. Det enda sättet för öns invånare att ta sig till sina fastigheter är att åka båt.
Bråket handlar om ett servitut som upprättades när några fastigheter på ön avstyckades på 80-talet. En par i 70-årsåldern från Söderköping fick då rätt att lägga till vid två platser vid en av de två bryggor som finns. Detta trots att den ligger på den 60-åringe valdmarsviksbon tomt. Nu tvisar man emellertid hur skrivningarna i servitutet ska tolkas, sedan 60-åringen bland annat gjort bryggan till en kundparkering för sin verksamhet. I stället har han skapat två platser med så kallad y-bom där söderköpingsparet får lägga till. Y-bom innebär att båten då måste förankras en bit ut från själva bryggan.
Och det är den nyordningen som paret inte gillar eftersom en y-bom inte kan likställas med en plats vid själva bryggan som servitutet föreskriver. Det blir svårare att stiga ur båten, det är svårare att lasta och lossa bland annat. Paret menar att de nya platserna är en tillbyggnad som inte omfattas av servitutet. Valdemarsviksbon menar istället att en y-bom är lika mycket en båtplats vid bryggan som en plats vid själva bryggan. Genom den här satsningen har han tillförsäkrat paret två platser som de exklusivt får använda. I övrigt är det fritt fram för dem att använda själva bryggan för rekreation och annat precis som vanligt.
Men varken tingsrätten eller hovrätten håller med valemarsviksbon. Paret har rätt till två båtplatser vid den verkliga bryggan.
I tingsrätten dömdes valdemarsviksbon att betala söderköpingsbornas rättegångskostnader men det ändrade hovrätten till att båda parter får betala sin egna kostnader. Detta sedan man gett valdemarsviksbon rätt i ett avseende. I tingsrättsdomen står det att det 70-åriga paret "har rätt att taga båtplatser och utnyttja bryggan, som är upplåten med serivtutsrätter, utan att vara begränsade av senare anlagd s.k.y-bom eller andra inskränkningar". De tre sista orden håller inte hovrätten med om utan de stryks. Andra acceptabla inskränkningar kan komma göras och ska då prövas utan att man är bunden av en sådan skrivning, menar hovrätten. Och därmed ska inte den ena parten behöva stå för hela rättegångskostnaden.