En bransch i förändring
Förändringens vindar sveper över begravningsverksamheten. Inte nog med att nya begravningsbyråer växer upp. Fler väljer minneslundar.
(Begravning 2) En kåta, en labrador, en Scania-lastbil, eller ett vanligt kors. Ja, det finns flera hundra symboler, som man kan välja mellan när det gäller dödsannonserna. Men alla förslag platsar inte. Sonja Aithal minns att ett dansande par inte fick figurera i en dödsannons.
Foto: Fotograf saknas!
- Det kändes faktiskt inte så främmande att ta steget in i det här yrket, efter flera år inom sjukvården, säger Aithal, som arbetar inom Fonus, vars verksamhet är störst bland de lokala entreprenörerna. Fonus har 85 procent av alla begravningar i kommunen, vilket i klartext betyder att man ansvarade för 109 i Valdemarsvik under förra året.
- Men konkurrensen hårdnar. Åtminstone i regionen, som består av Östergötland samt Västerviks kommun. Under de senaste åtta åren har inte mindre än tio nya begravningsbyråer sett dagens ljus, berättar Larsolof Engberg, vd för Fonus Öst.
- Lägg därtill att vi för närvarande upplever en minskad dödlighet. Födelsetalet en bit in på 1920-talet var nämligen väldigt lågt, vilket nu återspeglas i vår verksamhet. Minskningen blev påtaglig en bit in på år 2003, säger Engberg.
Men även Sonja Aithal lägger märke till förändringar i det vardagliga arbetet.
Minneslundar ökar
- Flera väljer att begrava den anhörige i dennes kläder. Jordbegravningarna har blivit färre, medan spridningen av aska i minneslundar ökar. Det är heller inte ovanligt att saker läggs ned i kistor. Det kan röra sig om brev, teckningar, smycken, ja, till och med katthår. Och symbolerna i dödsannonserna blir allt fler.
Utan att föra frågan på tal, så kommer Larsolof Engberg in på en auktorisation av begravningsentreprenörernas verksamhet.
- I dag finns inga formella krav. Jag tycker det borde finnas det, eftersom det här är ett känsligt och speciellt område. Jämförelsevis kan man se på fastighetsmäklarna, vars verksamhet tidigare inte var auktoriserad, men nu är det.
Respekt och distans
De flesta anhöriga väljer en så kallad enkel begravning. Det betyder att dödsboet får betala cirka 20 000 kronor.
Men det finns en del som inte har råd. Pengar saknas. Istället för en bouppteckning, blir det en enkel dödsboanmälan och för begravningskostnaderna svarar socialförvaltningen.
Sonja Aithal möter ett helt spektrum av människor i sorg. Vissa möten blir svårare än andra.
Vad krävs då för att kunna stå med båda fötterna på jorden och möta sörjande människor?
- Respekt och distans. Men också en grundläggande trygghet i sig själv. Dessutom tror jag att man inte kan bära på egna personliga problem, svarar Sonja Aithal.
Så jobbar vi med nyheter