Fjorden som skär in här från Östersjön är 18 kilometer och heter Valdemarsviken, men är enligt geologiska kriterier en äkta fjord.
Det var våren 2016 som Toppkartan togs fram av Valdemarsviks kommun över fyra utsiktsberg, Majeldsberget, Flaggberget, Lejonberget och Månskensberg, med fakta och vägvisning.
Thomas Ekh, ordförande i turistföreningen Visit Valdemarsvik, ser inte bara fina utflyktsmål utan också möjligheter till motion.
– Turisterna vill gärna röra på sig efter att ha åkt bil eller båt. Vi har promenadslingor i centrum, men för dem som vill ha lite mer är det här ett viktigt tillskott, säger Thomas Ekh.
Vill man ha en tuff och kuperad vandring går man till alla fyra bergen, en mil total med garanterat pulshöjande effekt.
– Men de flesta tar ett berg i taget och det finns möjlighet att åka bil till alla, säger Thomas Ekh.
Det högsta är Majeldsberget med sina 65 meter. Här byggdes en utsiktsplats med trädäck och bänkar 2014, tillgängligt för alla. Med bil kommer man nära den skogstig på 125 meter som leder till utsiktsplatsen och har ett underlag som går att skjutsa rullstolar på, men lite brant sista biten.
Här ligger hela Valdemarsvik för dina fötter och det finns även fönster av akrylplast i räcket. Namnet kommer av att det tidigare eldats Valborgsmässoeldar här.
Ett annat berg med trädäck och sittbänkar är Flaggberget, här det flaggas officiellt, 48 meter högt. Här kan den blå fjorden ses ända ut mot öppet hav.
Här möter vi Mari-Louise ”Maja” Berglund, Valdemarsviksbo som ofta ger sig upp på bergsplatåerna och är flitig fotograf.
– Sådana här vyer finns verkligen inte överallt. Det är så mycket att se och uppleva alla årstider, säger hon.
Lejonberget mitt för hamnområdet har 58 meter som högsta punkt och 30 som lägsta. Namnet kommer av en formation i berget som med lite fantasi kan tolkas som en lejonprofil. Idag är berget populärt att ta bilder från över gästhamn, ställplatser och rosarium.
Ett par kilometer längre österut finns Månskensberg, 45 meter högt. Hit tar man sig på en delvis gammal men körbar skogsväg, även en del av Östgötaleden. De sista 100 metrarna utgörs av en liten stig. Här finns bord med bänkar samt en fin träsoffa, byggd förra året. Vad som gett berget sitt skimrande namn berättar dock inte historien.