Michael Carlsson, här på Kustcamp Gamleby med Hammarsbadet, är på bättringsvägen. Men han konstaterar att det tar lång tid att bli frisk.
Det började som en lindrig snuva fredagen den 19 mars. På kvällen blev det bättre. Michael tänkte inte att det kunde vara något, även om tröttheten började smyga sig på. Under söndagen var det påtagligt att något var på gång i kroppen.
– Jag hade ingen feber, men jag låg i soffan och orkade inte göra något, säger Michael Carlsson.
Till vardags är han en synnerligen aktiv person. Tillsammans med sin sambo Pernilla Eriksson driver han de båda campingarna Kustcamp Ekön i Gryt samt Kustcamp Gamleby plus hotellet Västervik Guesthouse.
Veckan innan allt hände hade han och Pernilla umgåtts med goda vänner. De var "i sin lilla bubbla" och träffade inga andra. Därför var det lätt att smittspåra, när de efter ett par dagar fick veta att vännerna hade fått covid-19.
Michael och Pernilla testade sig direkt – och fick snabbt svar: även de var smittade.
Hur kändes det?
– Jag var inte orolig, för jag var inte särskilt sjuk, säger Michael Carlsson.
Men snart blev det värre.
– Sedan fick jag feber en kväll och syresättningen i blodet blev allt sämre. Det finns apparater som mäter det, som man kan köpa själv för några hundralappar.
Michael håller själv koll på sin syresättning.
På påskaftonens morgon fick han åka in till akuten. Han var inte tillräckligt dålig för att åka ambulans, och taxi var ju inte aktuellt, eftersom han hade covid-19. Så det blev Pernilla som fick skjutsa honom. Men komma med in fick hon inte.
Michael säger att han inte var mentalt förberedd på hur det skulle kännas att säga hej då till varandra i ett sådant läge.
– Hon fick lämna in mig och hoppas att jag kom tillbaka igen. Jag såg paniken i hennes ögon. Det kändes tungt. Det kunde ju vara sista gången vi sågs.
Själv försökte han tänka positivt, men han insåg samtidigt stundens allvar. Han fick kortison och blodförtunnande och det gjordes en lungröntgen. Han reagerade på all hjälp han fick och märkte aldrig på vården hur länge och hårt personalen hade slitit.
En natt vaknade Michael och kunde inte andas. Eftersom det hände på sjukhuset kunde han trycka på larmet och personalen kom jättefort. Han tänker på alla som råkar ut för sådant hemma.
Nu blev det syrgas resten av natten och nästa dag, men han slapp respirator. Han kunde i stället åka hem efter några dagar på sjukhus.
Drygt en och en halv månad efter sjukhusvistelsen har Michael Carlsson fortfarande sviter av sjukdomen.
– Man får ha tålamod, för det går fruktansvärt långsamt även om det blir bättre. Jag är igång och jobbar, men jag får tänka på att inte anstränga mig och bli andfådd, för då tar det tvärstopp, berättar Michael Carlsson.
Han förklarar att han ändå är glad över att det gick så bra som det gjorde med tanke på alla de som inte klarat sig.
Michael Carlsson och Pernilla Eriksson fick fortsätta tillsammans även efter covid.
Nu hoppas han att människor förstår allvaret med covid-19 och vaccinerar sig, nu när fas 4 inletts.
– Smittspridningen kommer säkert att gå ner över sommaren och då finns det ju en risk att vaccinationsviljan går ner också, men så kommer det en höst. Med de erfarenheter jag har nu skulle jag nog säga: Ta chansen att ta den där sprutan, för när du blir smittad är det för sent.
Han fortsätter:
– Men jag tror att många känner någon som varit dålig eller påverkats på andra sätt. Hag tror att det finns en väldig vilja att vaccinera sig, för det är ju det som kan ge oss ett vardagsliv tillbaka igen med en tillvaro som är något sånär som det var förut.