Wårhem begravningsbyrå med huvudverksamheter i Åtvidaberg och Överum, samt ombud i Rimforsa, satsar nu även i Valdemarsvik. Under hösten knöt Annie och Mikael Wårhem till sig Josefine Lindwall som ombud på orten.
Efter ett kortare vikariat på en större begravningsbyrå i Valdemarsvik kontaktade Josefine paret Wårhem för att se om de var intresserade av att inleda ett samarbete med henne.
– Jag kände att det kanske kunde vara någonting att hitta en begravningsbyrå som ville satsa nere i Valdemarsvik och att jag agerar ombud för dem, förklarar hon.
Paret Wårhem beslutade sig för att satsa på den drivna 28-åringen, som i grund och botten är undersköterska. Det kyrkliga har dock alltid varit en naturlig del av hennes liv, då både hennes pappa och farmor har arbetat där, men det var först efter ett missfall i november 2016 som Josefine själv hittade in i branschen.
Hennes son, som fick namnet Alwar, gick tragiskt bort i vecka 24. Den 25 november 2016 föddes han, men familjen fick aldrig lov att träffa honom levande.
– Att ta tag i sitt eget barns begravning gjorde att begravningar fick en annan innebörd för mig. Vissa tycker att begravningar är väldigt otäckt, men jag vill göra något fint av den här allra sista stunden som man får.
Förlusten av Alwar ledde till en två månader lång sjukskrivning.
– Det var mycket med två barn som saknade att få ett småsyskon, det var ju inte bara jag själv som skulle sörja.
Men under våren 2017 hittade Josefine återigen ork att arbeta och började då som kyrkogårdsarbetare i Valdemarsvik. Efter en säsongsanställning med främst utearbete fick hon möjligheten att börja arbeta inom kyrkans väggar, med ljud och klockringning samt att stötta upp vid begravningar.
Detta kom under våren 2019 att leda in henne i begravningsbranschen och efter det kortare vikariatet på en annan begravningsbyrå satsar hon nu på att vara med och utöka Wårhems verksamhet.
Hur känns det att ditt förslag om att starta upp i Valdemarsvik gick vägen?
– Äntligen är det någon som visar uppskattning för att man är den personen man är, och att man inte behöver göra sig till på något sätt. Det är en trygghet.
Just nu håller Josefine till i ett eget rum i Sofielunds blomsterhandel, men i framtiden kan hon komma att få ett eget kontor.
– Jag brinner för människan i sig och så länge jag får jobba med det här yrket kan jag gå över stormiga hav.