"Värst av allt är sorgen att vi inte kan ha våra djur ute", säger fårägaren Ingela Karlsson som tycker det är bra att skyddsjakten är igång.
Ingela och Andreas Karlsson bor på gården Djulpan, en och en halv mil söder om Söderköping, där paret har en besättning med 140 får. Klockan halv två på natten mot i onsdags fick Ingela Karlsson ett samtal från en jägare, som jagade vildsvin på gården, att en varg befann sig i närheten.
– Han hade sett vargen i hagen där våra baggar går, men den var för långt ifrån honom för att han skulle kunna skjuta den, säger Ingela Karlsson.
Jägaren började istället skrika och springa mot vargen, vilket ledde till att den lufsade ut ur hagen, upp i en dunge och gick i riktning mot en annan hage där några tackor betade.
– När han berättade det fick jag panik. Jag kastade mig i bilen samtidigt som jag ringde min sambo, som jobbar natt, och berättade att vi har en varg här och att vi måste ta in djuren.
Med skenet från bilens strålkastare bevakade Ingela Karlsson hagen där fåren befann sig.
Ingela Karlsson såg inte vargen själv, men berättar att fåren var skärrade, stod hoptryckta mot varandra och stirrade in i skogen. Hon bevakade tackorna i skenet från bilens strålkastare tills hennes sambo kom och de tillsammans med hjälp av deras fårhunden Jojka kunde lasta djuren i en boskaps-vagn och ta dem till ladugården.
Fårhunden Jojka fanns med och hjälpte till under den dramatiska natten.
– Det är en enorm sorg att det blivit så här, att man inte kan få ha sina djur, att vargen är så viktig och våra djur är så oviktiga. Det är djur som vi tar han om 365 dagar om året. Vi har varit med när de får sina första lamm, vi klappar på dem varje dag och sticker till dem lite knäckebröd eller morotsbitar. De är individer för oss inte bara får.
Hur ser du på att på skyddsjakten som pågår nu?
– Det är önskvärt och lustigt nog fick vi det ganska fort. Det negativa är att det bara får skjutas en varg. Det finns DNA-prov på att det är två vargar som gjort attacker.
Ingela Karlsson berättar att inget av deras djur kom till skada och runt femtiden på morgonen var alla satta i säkerhet.
– Det var inte förrän jag satt i vall-hagen och väntade på Andreas som det känslomässiga kom över mig. Ilskan är enorm och frustrationen är enorm. Men värst av allt är sorgen att vi inte kan ha våra djur ute.
Fåren får för tillfället gå inne i stallet när vargen kan finnas kvar i närheten av gården.
Funderar ni på att sluta med får?
– Ja, det gör vi och vi har sagt länge att kommer vargen hit och bildar revir då slutar vi med djuren. Men vi har inte tagit beslut att göra det i år. Vi måste se vad skyddsjakten leder till, säger Ingela Karlsson.
Ingela Karlsson säger att landskapet skulle växa igen om de slutade med fåren.