Det är allt krom som muddrades upp under den stora saneringen av Valdemarsviken som avslutades under 2014. Beslutet att deponera de avvattnade giftiga muddermassorna på land vid Grännäs ansågs mycket kontroversiellt när det fattades. Många befarande att kromet med tiden skulle rinna ut i Valdemarsviken igen med det lakvatten som bildas i deponin. Bland annat var mark- och miljödomstolen tveksam till landdeponin. Den ville i stället att muddret skulle deponeras i en av vikens djuphålor och sedan täckas över med täta geodukar så att föroreningarna inte skulle sippra ut.
Men andra metoder förkastades under processens gång och Miljödomstolen gav sitt godkännande till landdeponin. Saneringen av den inre viken pågick under 2013 och successivt fylldes området vid Grännäs med de kromrika och för växter och djur giftiga muddermassorna. 2014 täcktes massorna enligt konstens alla regler för att bli stabil. Stora förstärkningsarbeten hade gjorts under arbetets gång för att inte de instabila massorna skulle rasa ut i vattnet igen. Och nu ligger de där.
Myndigheterna i form av länsstyrelse och kommun följer noga hur deponin sköter sig. Man gör regelbundna provtagningar för att studera hur mycket krom som återförs till Valdemarsviken med lakvattnet. Och resultaten är lovande.
Trots att över 100 ton mer krom deponerades än man beräknat är utsläppen lägre än kalkylerna. Vid första mättillfället som var mellan oktober 2014 och september 2015 transportrades 429 gram krom ut från upplaget och året efter var det bara 80 gram. I Miljödomen räknade man på lång sikt att de årliga utsläppen skulle bli som minst 200 gram och som mest tre–fyra kilo.
Handläggaren på länsstyrelselns miljskyddsenhet Susanne Karlsson har följt projektet från början. Hon är nöjd med provresultatet så här långt.
– Vi hade räknat med att mer krom skulle transporteras ut från deponin till viken, säger hon.
Nästa mätning görs om några månader. Före muddring spreds årligen 1,7 ton krom från de inre delarna av viken längre ut i fjorden men även Östersjön fick ta emot krom. Mellan 50 kg och 500 kg årligen.
Tilläggas kan att utvärderingen av själva saneringen av Valdemarsvikens inre delar ännu inte är påbörjad. Så om det finns krom kvar i sedimenten och i viken är för tidigt att uttala sig om. Den utvärderingen ska göras först fem år efter avslutad muddring vilket innebär att det blir först 2019 som man vet något om resultatet av den stora miljösatsaningen som kostat runt 300 miljoner kronor.
Det är alltså bara deponin vid Grännäs som än så länge ger några mätbara resultat av saneringen.
En föga attraktiv gräs- och ogräsmatta täcker det enorma område där kromet förvaras. Meningen är att deponin ska bli en del av ett större friluftsområde i Grännäs. Men det lär dröja innan kommunen kan göra något vettigt av området, som ligger alldeles i närheten av det redan befintliga och populära camping- och fritidsområdet. Deponin är nämligen inte tillräckligt stabil än trots att snart tre år har gått och man får inte belasta den i det här läget. Däremot utgör den enligt uppgift ingen miljöfara. Den behöver bara tid på sig.
Meningen var att det också skulle ha blivit en cykelväg längs viken från centrum ut till Grännäs men de planerna är inte prioriterade idag.
– Nej, så länge vi inte kan göra något åt hela området är cykelvägen också nedprioriterad. Vi har viktigare satsningar att göra när det gäller cykelvägar i kommunen, framför allt i Ringarum och på Åtvidabergsvägen, säger Martine Christensen Odenhall, sektorschef för samhällsbyggnad- och kultur.