Men nu är det Sjöberga Lanthandelsmuseum och det är Bror Nilsson som byggt upp det i en gammal bod här i Kvarnvik, någon dryg mil väster om Valdemarsvik.
Utifrån kanske huset verkar lite anspråkslöst, men går man igenom själva lanthandelsdelen med allt ifrån Sloans liniment till Pellerins margarin och allsköns annan blandning, så upptäcker man flera välfyllda rum.
Bror Nilsson har sin livsgärning här. Före museet var han affärsman.
I affären tvärs över vägen, som fortfarande är en levande lanthandel, har tidigare familjen Nilsson haft verksamhet i sammanlagt närmare 80 år.
- Pappa började här 1920 och drev affären i 40 år, berättar Bror Nilsson.
Sedan var det dags för Bror att fortsätta i ytterligare ett 30-tal år innan pensioneringen 1993. En dotter tog så över affären
i sju år till. Men Bror Nilsson hade inte fått nog av affärslivet. Han fortsatte, fast nu i museal form.
Fritt för gissningar
Och nu har han ett museum fyllt av tusen och åter tusen saker, stora som små. Det känns lite som att gå igenom någon slags tidsmaskin in i en tidsepok så långt ifrån dagens snabbköp, självbetjäning och stormarknader som man bara kan komma.
Och man kan förstå att det kunde finnas mycket kvar från de många affärsåren som kom väl till pass i museet. Men inte bara det, många saker är skänkta och många andra har Bror Nilsson fått tag
i på auktioner.
Det ger en väldig bredd, inte bara tidsmässigt utan också vad gäller föremål.
Här finns föremål från 1900-talets början och fram mot 1960-talet. Även några lås från 1600-talet ligger i en monter.
En av de första tv- apparaterna som kom, decennier innan ordet platt-tv var ett begrepp, kan man få se här. Skrivmaskiner, trattgrammofoner, dragspel, verktyg och redskap, seldon för oxar, brandredskap, skrivmaskiner, kameror och leksaker. På klädfronten: livstycken, snörliv, vadmalsbyxor, bottiner och skor.
Och så finns en hylla med föremål som Bror Nilsson inte själv lyckats klura ut vad det är. Han väntar på den besökare som kan tala om det. Under tiden är det fritt för gissningar.
Ingen plats för stress
Bror Nilsson visar gärna och berättar. Det blir en bit levande bygdehistoria och mellan 1 200-1 300 personer brukar hitta hit under sommaren. Men ingenting är till salu bortsett från vykort och strutar med karameller.
- En del har velat köpa av sakerna här, säger Bror Nilsson. Men skulle jag börja sälja så skulle det ju inte bli något museum kvar till sist.
Och ett gott råd till besökare, det här är ingen plats för stress. Här faller man in i tidsandan. Ta tid på er, det är det värt.