Kenneth Wallmark vid en av de många rosenbuskarna med glödande röda blommor.
Rosorna fanns här när fastigheten köptes för nio år sedan. Det blev kärlek vi första ögonkastet.
– Det kändes skönt att komma till en så fin trädgård, som i stort sett var färdig, och slippa anlägga allt, säger Kenneth Wallmark som tidigare bott i Stockholm.
Den stora tomten intill ett skogsområde är på över 5 000 kvadratmeter. Att vandra här blir en skönhetsupplevelse som är svår att sätta ord på. Här finns de höga rosenbuskarna, de utbredda klätterrosorna mot väggar och murar, färgerna, mångfalden med runt ett 50-tal arter.
Därutöver också ett par röda 1800-talsstugor samt uteplatser och gångar. Här har också den unika Valdemarsviksrosen sitt ursprung.
Det är här den växer på sin upptäcktsplats, den unika Valdemarsviksrosen.
Bostadshuset är byggt 1919 och många av rosorna har förmodligen sina rötter här, rent bokstavligt, sedan de första åren. Rosor som växer och förnyar sig på egen rot kan bli över 100 år gamla. Själva bostadshuset har också koppling till Valdemarsviks historia och särskilt läderfabrikens era.
– Huset är ritat av arkitekt Werner Northun som bland också ritade Albacken och läderfabrikens hus, berättar Kenneth Wallmark.
Många färger och olika arter finns här.
Det har renoverats en del under åren och visst kräver trädgården sin skötsel, men inte så mycket som man skulle kunna tro. Särskild en het sommardag som denna undrar man hur mycket bevattning som krävs för alla dessa växter.
– De klarar sig faktiskt väldigt bra utan vattning, de sköter sig själva och särskilt de klassiska rosensorterna är väldigt tåliga, men vi får klippa ner dem ibland när de växt för mycket eller blivit risiga, säger Kenneth Wallmark.
De röda 1800-tals stugorna förstärker känslan av idyll.
På gamla bilder från tiden när huset var nybyggt har man sett den vita rosen som växer just här. Teorin är att någon sjöman förde den med sig hit. Det var Täppans förra ägare Gunilla Weideryd som kom i kontakt med en rosexpert och frågade vad det var för ros.
Något som vidare ledde till att rosen blev artbedömd i Fredriksdahls rosarium i Helsingborg där dna-prov togs och det fastställdes att det var en hittills okänd art. Den odlades sedan där på stora fält.
Gunilla Weideryd gläds åt att trädgården övertagits av personer som värnar om den och vill föra dess kulturarv vidare.
– När vi kom dit fanns inte så mycket till den trädgård som är i dag, vi anlade en del gångar och rabatter, säger Gunilla Weideryd.
Rosor, rosor, rosor överallt, många är klätterrosor.