De gillar jobbet. Kerstin Svensson anställd samt Monica Berg vice ordförande.
Det är en solig julidag och dörren står öppen mot en gata med många turister. I entrén visar ”trafikljuset” grönt, en påminnelse om att pandemin inte är helt utagerat, men med hjälp av rött eller grönt ljus går det att hålla tillåtet antal besökare.
Hit kommer många för att fynda och samtidigt gynna återvinning och hjälpverksamhet som är grundbulten i allt Röda Korset gör.
Affärerna har två anställda och i övrigt bygger verksamheten på frivilligt arbete.
– Före pandemin hade vi ett 25-tal som brukade ha arbetspass här, men de försvann i samband med pandemin och har inte återkommit, säger kassören Kerstin Arvidsson.
– Det är roligt att göra det här jobbet, säger Monica Berg, vice ordförande.
– Men vi hoppas också att fler män ska vilja arbeta här, det brukar ju vara blandat på arbetsplatser men här är det mest kvinnor. Pensionärer borde ha tid att kunna jobba här ibland, säger hon vidare.
Viljan att skänka saker är stor och hyllorna välfyllda.
En förutsättning är att allt som säljs är skänkt, inget köps in. Men viljan att skänka saker är hög. Här lämnas något nästan dagligen.
– Bara en enda gång har jag på telefon fått frågan hur mycket vi ger för sakerna, men allt bygger ju på att vi får dem gratis, säger Kerstin Arvidsson.
Både hon och Monica Berg gläds åt att ofta få höra hur trevliga och välordnade butikerna är.
Överskottet går till såväl hjälpbehov lokalt som till Röda korsets centrala insamlingar, dit Valdemarsvikskretsen förra året kunde skicka 350 000 kronor. På utgiftssidan är det hyror, löner och inköp av hyllor.
Jean Pierre Mukendi jobbar i klädbutiken, men önskemålet är fler män som vill jobba ideellt.
I den största affären, Kupan, finns en blandning av det mesta, husgeråd, porslin, prydnadssaker, böcker, tavlor, textilier. Den andra är en klädaffär, men allt tvättas innan det hängs ut till försäljning.
När kretsen bildades 1931 var doktorinnan Tyra Helén ordförande. I dag är det Lena Ek.
I de första protokollen dominerar arbete för folkhälsan som kurser i hemsjukvård och ”upplysningskurser för kvinnlig sjukvård”. Men också många lotterier. Valdemarsvikskretsen bistod också andra delar av landet när det behövdes. Kläder och livsmedel skickades till Norrland under 1930-talets nödvintrar.
Att läsa de gamla protokollen ger därmed också en bild av utvecklingen i landet under 90 år när det gäller social trygghet, hälso- och sjukvård.
En annan del av den stora affären.