5 oktober 1958 var en stor dag för kvartetten från OK Hammarkindspojkarna – nuvarande Hammarkinds OK. Lagledare Lennart "Biggen" Svensson hade jobbat hårt för att klubben överhuvudtaget skulle kunna delta i junior-SM i budkavleorientering.
Östen Karlsson (på första sträckan), Bertil Engman och Bengt "Månen" Karlsson gjorde minst sagt mer än att delta. Ingen förväntade sig stordåd av trion från Valdemarsvik, men de sprang snabbare än alla andra lag och kunde jubla över ett JSM-guld.
– Att vi vann var en bomb, även för oss själva. På budkavle-DM veckan innan bröt jag på min sträcka och vi var helt otippade i SM sen. Segern är desto roligare när det är den utvecklingen, säger "Månen" Karlsson.
Efter den överraskande vinsten har kvartetten samlats för att minnas tillbaka på prestationen de gjorde i skogen vid Malingsbo i Dalarna. Träffarna har skett med tio års mellanrum. I fredags var det dags igen. Exakt på dagen, 60 år efter SM-guldet, stod det smörgåstårta på menyn hemma hos Bengt Karlsson i Änghästhagen strax norr om Valdemarsvik.
Alla fyra herrarna, som i dag är mellan 78 och 90 år, trivdes med guldsnacket trots att det har gått många år sen den stora dagen.
– Det är väldigt roligt att vi fortfarande kan träffas så här, även om vi har våra krämpor. Det är närmast heligt att det ska vara på just rätt datum. Varje gång går vi igenom gulddagen från början till slut. Det är starka minnen, berättar den nu 79-årige Bengt.
Östen var stark och med i toppen efter sin sträcka, Bertil hängde också med bra och Bengt gick ut ihop med sju andra i en klunga på sista sträckan.
– Jag var mer van löpare än övriga och kände att jag hade ett väldigt bra utgångsläge. Jag vann med drygt en minut och det var vild glädje förstås, berättar han så här 60 år senare.
Han höll igång länge med skidor, orientering och löpning, men länge såg det ändå ut som om det här skulle bli hans enda SM-tecken i orientering.
– Jo, men när jag blev 70 år fick jag nästa SM-guld, som veteran, säger han med ett skratt.
Bertil och Lennart bor i dag i Norrköping, och Östen i Valdemarsvik.
Förutom själva SM-tecknet fick guldgänget från Valdemarsvik varsin mockajacka. Bara det var en stor grej 1958.
– Så fint pris hade vi aldrig fått, men jag gav ändå bort min senare. Den var för liten åt mig.
En speciell keps har dock han och de övriga kvar än i dag.
– På vägen upp till tävlingen köpte vi fyra likadana kepsar i Köping. De var udda och snygga. Jag har den kvar, och den är fortfarande snygg, konstaterar Bengt glatt.
Det och mycket annat luftades när "veterankvartetten" samlades för att åter minnas den stora dagen i Dalaskogarna.