Vinnarduon. Mosse Magnusson och bordercollien Don.
Detta Continental Sheepdog Championship hölls i år i Sverige. Nu väntar kvaldagar, semifinal och final för de totalt 242 startande i VM.
Mosse Magnusson är en av Sveriges bästa vallhundsförare och uppfödare av bordercollier. Intresset för fårvallning har han haft sedan uppväxten och senare egen fårskötsel på gården Breviksnäs i Gryt. Carl-Magnus är egentligen namnet, men Mosse har varit ett smeknamn i generationer.
Intresset och tävlingslusten började när han lät hundarna valla fåren hemma på gården och det är något som har växt fram under åren och gjort honom självlärd genom egna erfarenheter. Ett intresse han delar med livskamraten Lotta. De har haft många hundar, men nu tio.
– Jag började med hästar, men hundar är jag också väldigt intresserad av, säger Lotta Magnusson, som också varit med och tävlat ibland.
Det gemensamma intresset gör att det knappast är någon uppoffring för Lotta att hänga med på de många resorna till olika tävlingar. Inte bara inom Europa, det har också blivit en del i USA.
– Jag tror inte att det skulle fungera för oss annars om jag skulle sitta hemma under de många resor som Mosse gör, säger Lotta.
Mosse Magnusson har under åren vunnit en lång rad priser både på nationell och internationell nivå. I en låda ligger mängder av medaljer och pokaler nerpackade här i Långsveden, Tryserum, där de numera bor.
– Vi vet inte var vi skulle kunna ha allt här i huset, säger Mosse.
Mosse och Lotta Magnusson bor numera i vackra Tryserum.
Priser i all ära men det är sporten som sådan som är rolig och handlar om det viktiga samspelet mellan hundförare och vallhund.
– Hunden följer mig vart jag än går, bordercollier vill jobba och valla. De har en stark vallningsinstinkt. Det är det här de vill och de är väldigt plikttrogna.
Tävlingarna avgörs av domare och det kan vara många och avancerade moment för att få in en fårskock genom grindar och i fållor. Ibland kan de stå i grupper och en del ha kragar på sig som visar att de ska stå kvar i hagen, inte flyttas, medan andra får omkring dem ska vallas bort av hunden.
Mosse kommunicerar med sin hund med en särskild visselpipa med signaler för olika kommando om hur hunden ska springa.
– Det är ofta väldigt snabba bedömningar. Men hur fåren beter sig beror till 90 procent på hundens attityd. Bordercollie lär vara den enda hundrasen som också kan dra egna slutsatser, säger Mosse.
Mosse och Don i EM-tävlingen där de kom tvåa. Nu väntar VM.
De viktigaste knepet är att inte stressa upp sig, anser han. Det kan vara svårt, men ofta avgörande för resultatet.
– Man kan ibland se tävlingsiver och stress, särskilt hos nybörjare, men då funkar inget, hundarna känner det.
Men paret har inte alltid bott i Sverige. År 2010 gick flyttlasset med ett 20-tal hundar till Skottland för nya utmaningar och fårskötsel på en gård, en och en halv timmes bilresa från Edinburgh. Skottland anses vara något av fårvallarnas Mecka med större möjligheter och tävlingsutbud. Där kom Mosse också med i skotska landslaget, något han ser som en ära.
Men det går inte att försörja sig på tävlingar.
– Så vi har också jobbat med uppfödning, kurser och träning av hundar, säger Mosse.
Det blev elva år på det skotska höglandet.
– Men sedan kom pandemin och då ville vi flytta hem igen.
Det blev först till S:t Anna men sedan hit till Tryserum. En lantlig oas som skön kontrast till de stora tävlingsplatserna.
Bordercollien Don i full aktion på tävlingsarenan.