När klubben avvecklas och verksamheten upphör i juni får medlemmarna söka sig till andra stall eller försöka bli medryttare eller fodervärdar.

Wilma Svegeus, 19, Gusum, ridinstruktör:

– Det känns sorgligt! Här har jag varit aktiv sedan 2004 och haft jättekul under alla år. Kamratskapet och gemenskapen betyder mycket.

Artikelbild

| Wilma Svegeus drar igång måndagens ridlektioner. Att regnet vräkte ner var det ingen som gnällde över.

Hon vill fortsätta med hästintresset, men kan idag inte säga var hon hamnar:

– Helst av allt skulle jag förstås vilja vara kvar här bland alla kompisar.

Cecilia Ståhl och Annarella Ståhl-Boll, Valdemarsvik, håller med:

– Småskaligheten hos Hammarkinds Ryttarkamrater är speciell, säger Cecilia.

Artikelbild

| Vad heter de olika delarna på hästen? Wilma Svegeus fick de rätta svaren.

Tidningen skrev förra veckan att det är en rad faktorer som har gjort tillvaron tyngre för föreningen i tider av minskat elevunderlag, stigande kostnader och intäktsnivåer som är svåra att justera uppåt.

– Det blev ett tungt årsmöte. Från styrelsens sida förklarade vi vad som har gjorts på ideell bas för att försöka rädda föreningen, men att det inte har fungerat trots alla insatser. Naturligtvis har vi försökt få företag i kommunen att stötta oss ekonomiskt under alla dessa år, men det har inte heller hjälpt oss. Styrelsen har gjort allt vi har kunnat, nu orkar vi inte mer, säger Marie Eriksson, styrelseledamot.

Artikelbild

| Styrelsen i Hammarkinds Ryttarkamrater blir kvar så länge verksamheten pågår. Dit hör bland annat Pia-Lena Andersson (ordförande) och Marie Eriksson (ledamot).

Fler röster:

– Även om vi har kunnat ordna tävlingar varje vecka så har intäkterna i alla fall inte räckt, förklarar Pia-Lena Andersson, ordförande i Hammarkinds Ryttarkamrater.

Den stora utgiftsposten är lönekostnader för en anställd – nystartsjobb från arbetsförmedlingen – som gör att föreningen från och med mars går cirka 15 000 kronor back varje månad. Kommunen är beredda att stötta klubben, men enligt Pia-Lena Andersson och Marie Eriksson har bidraget – som nått kommunstyrelsens bord – inte någon avgörande effekt för klubbens fortsatta existens.

Pia-Lena Andersson:

– Vi trodde att stödet till anställningsformen skulle vara kvar till 2020, men så blev det inte. Styrelsen vill heller inte återgå till det gamla arbetssättet där några få ideella krafter tog ansvar för stallskötseln. Stallpassen och att tjata på medlemmarna att hjälpa till tar på krafterna. Hade vi inte fått extrahjälp förra våren hade styrelsen föreslagit att Hammarkinds Ryttarkamrater skulle läggas ned redan då.

Fotnot: Sista ridlektionen är planerad till 14 juni. Eventuellt rundas klubbverksamheten av med ett sommarläger.