– Föreningen kommer att gå cirka 15 000 kronor back i månaden efter mars, säger föreningens ordförande Pia-Lena Andersson.
– Vi har en anställd som ska ha lön, men vi hade en tro på att stödet till anställningsformen (extratjänst via Arbetsförmedlingen) skulle fortlöpa minst ett år till. Att återgå till det gamla arbetssättet med några ideella krafter vill vi inte ha tillbaka. Flera av oss höll på att köra slut på sig själva innan vi fick hjälp i stallet, säger hon.
Flera faktorer har gjort tillvaron undan för undan tyngre för den lilla föreningen i tider av minskat elevunderlag, stigande kostnader och intäktsnivåer som är svåra att justera uppåt.
– Vi har pratat med Valdemarsviks kommun och vi får hjälp men bara till en viss del. Vi i styrelsen är ekonomiskt ansvariga och vi vill inte ha det ansvaret längre när utvecklingen ser ut som den gör. Vi tappar för många elever och ekonomin rasar. Även om lönekostnaden försvinner fattas det fortfarande pengar, säger Pia-Lena.
Marie Eriksson har 30 års erfarenhet av styrelsearbete i klubben. Hon och styrelsesuppleanten Lotta Lembke förklarar att arbetsbördan på enskilda medlemmar är för stort.
– Det är så mycket mer än att bara vara i stallet. Alla telefonsamtal, jaga folk, kolla om höet och spånet räcker, containers ska tömmas, hästar blir sjuka och måste köras till Mantorp, utvecklar Marie.
Föreningen har ett 40-tal ridande medlemmar fördelar på vuxna, ungdomar och barn. Elevantalet är för lågt sett till flera aspekter. Inte minst de ekonomiska därav dagens problem.
– Det är inte bara ideella krafter som saknas. Mer pengar måste in. När problemen förs på tal ökar arbetsinsatserna en månad eller två men sedan står vi där igen. Engagemanget är för dåligt. Medlemsmötet i torsdags när vi informerade om det allvarliga läget kanske lockade sex-sju medlemmar utöver styrelsen och det är alldeles för få, hävdar Pia-Lena.
Vad händer i vår?– Styrelsens förslag till årsmötet på söndag är att föreningen avvecklas efter denna termin. Jag kan idag inte se hur vi ska få in 15 000 kronor extra varje månad till verksamheten. Det är redan svårt att få tag i instruktörer och inom föreningen sitter vi kort med hästansvariga. Det här är ingen drömsits, men vi är realistiska. Vi har varit i den situationen flera gånger, nu är vår bedömning att läget inte går att vända, säger Pia-Lena.
Fotnot: Valdemarsviks kommun äger stallet medan ridbanan tillhör föreningen. Markägare är både kommunen och privata aktörer.