Jag övar i smyg på min östgötska, jag har den ju i blodet. Men hur mycket jag än lyssnar och smakar på uttalen så infinner sig inte dialekten.

Få dialekter har sådan positiv inverkan på mig som östgötskan. Och det är inte i syfte att vara ironisk. Jag blir lugn, glad och avslappnad av östgötskan. Tjugofem mil bort finner jag lugnet. I Gryts skärgård, där min far växte upp. Lugnet infinner sig först i den lilla lokala livsmedelsaffären. Pulsen går ner. Jag blir lugn och trevlig igen.

Där ute i havsbandet väntar stugan och några dagars lugn och ro. Jag åker hellre dit än utomlands. Jag blir alltid lyckligare här. Jag knappar in RadioWix och jag låter mig översköljas av både lokal reklam och lokala reportage. Allt på östgötska. Sist vi var nere i Gryts skärgård så sa jag till min sambo att östgötska är mycket trevligare än italienska. Och det är sant. Jag har precis varit i Italien och ätit deras fantastiskt goda mat. Och lika exotiskt och härlig som italienskan må vara, lika trygg och härlig är östgötskan. Min sambo skrattar åt min jämförelse, att jämföra ett helt lands språk med en dialekt i ett litet landskap.

Artikelbild

| Ekön - en av många sommarpärlor i Valdemarsvik.

Men nu tillbaka till den lokala livsmedelsaffären. Där skrattar affärsägaren med mig, när jag berättar att jag åkt tjugofem mil för en lax! Men ni ska veta att det är en underbart god varmrökt lax, från det lokala rökeriet, som jag är på jakt efter. Den är slut i hennes butik. När affärsägaren ser min ledsna min ringer hon till ägaren av rökeriet, och han lägger undan en bit åt oss. Vi tar en omväg dit, han är nog egentligen ledig, för det rusar runt massor av barn och leker med hönsen på gårdsplan. Det är början på en varm sommardag och vi sitter en stund i skuggan vid husväggen till rökeriet. Det är ingen brådska och vi pratar lax, fiske och väder. Återigen går pulsen ner. Fiskaren har en utbredd östgötska och han pratar på, det är ingen hejd på han när han väl kommit igång! Vi blir kvar där en stund innan vi betalar och åker vidare, ut mot ön.

Ute på ön är havet alldeles stilla. Kavlugnt. Det enda ljud som hörs är båtens kluckande inifrån båthuset, rytmiskt och lugnade. Det doftar tång, hav och lite bensin. Vi sparar på laxen, så jag lagar pasta med färska räkor och riven parmesan till kvällsmat. Vi dricker ett glas italienskt rödvin till. Det är då det slår det mig. Att jag fått det bästa av två världar. Det italienska köket i Gryts skärgård.