Det har varit en stark upplevelse för Kerstin Van Geijt, 83 år, att flytta tillbaka till Valdemarsvik efter att bott "utsocknes" i åtminstone 45 år och många minnen återkommer till henne när vi träffar henne i det nybyggda huset på Borgsområdet där de nyligen flyttat in.
Hon föddes i Valdemarsvik och växte upp i trakten vid Borgs gård, inte långt ifrån huset hon och hennes make nu bor i.
– Jag känner så enormt för Valdemarsvik, jag tror det beror på att jag växte upp i en familj med enorm sammanhållning, berättar Kerstin Van Geijt som menar att det överhuvudtaget fanns en annan trygghet i samhället på den tiden som hon minns det – inte minst i Valdemarsvik.
– Människor brydde sig om varandra.
År 1942 hyrde hennes morfar och mormor ett torp i Kulla utanför Valdemarsvik vilket blev något av släktens centrum efter att man köpt det och det är det än i dag.
– Dit åker släkten fortfarande varje sommar och hjälps åt med det gemensamma, säger Kerstin Van Geijt som efter att ha börjat jobba som lärare i Valdemarsvik flyttade till Överum och därefter blev det Nyköping i ett antal år.
Där träffade hon också sin man.
– Efter det har vi bott i Varberg i över 30 år, men jag har hela tiden liksom haft känslan att jag inte hört hemma där.
De har dock hela tiden haft anknytning till Valdemarsvik och anordnat sommarfester för släktingar och vänner: först i huset på "berget" som de köpte när Kerstins mor avled och sedan på Kulla. Senast i julas anordnades en glöggfest för att fira det nya huset.
De har inte ångrat flytten efter att tanken föddes en dag för några år sedan, efter ännu en bilfärd till födelsestaden.
– När vi hittade den här tomten bestämde vi direkt: "Vi flyttar till Valdemarsvik". En sådan värme och känsla att vakna och titta ut över viken, säger Kerstin Van Geijt och gör en gest mot utsikten utanför fönstret.
Hon hoppas att Valdemarsvik ska lyckas vända utvecklingen och lyfta sig.
– Det är klart att affärer och företag inte kan drivas på samma sätt, men det gäller att försöka utnyttja det som finns här, tycker Kerstin Van Geijt.
Hon tror att sammanhållningen blir större i mindre orter som Valdemarsvik – hon återkommer till glädjen över av att vara tillbaka.
– Det känns otroligt. Så länge har vi kanske inte kvar men det är så härligt att vara tillbaka.