Hjortsteken har fått puttra i många timmar för att bli mör.
Hjortsteken står i ugnen och sprider sin doft i köket hemma hos dagbarnvårdaren Antin Larsson. Det är fruktstund och Antin läser om Emil i Lönneberga för fyra barn vid bordet. När sagan och frukten är slut tackar barnen artigt innan de försvinner in i lekrummet en stund innan det är dags att gå ut.
– Barnen får vara med och välja mat och de ville ha kött, potatis och brunsås. Jag ställde in den i ugnen när jag började i morse och den kommer vara klar efter att vi varit ute, säger Antin Larsson.
Hon började som dagbarnvårdare, eller dagmamma som det hette på den tiden, 1989 när hennes och makens hus stod nybyggt på familjegården Stora Grönhög inte långt från Kuddby på Vikbolandet.
– När jag började var vi drygt 50 dagbarnvårdare på Vikbolandet. I dag är jag den sista och jag kommer nog inte ersättas för vad jag vet har ingen sökt jobbet än. Det är synd för det här är ett bra alternativ till förskolan.
Antin Larsson läser ur Astrid Lindgrens Emil i Lönneberga som är populär generation efter generation. Alice Heed, Signe Ek och Ebba Hansson är inget undantag.
Hon menar att de små barngrupperna och den familjära stämningen passar många och att det rent geografiskt också är praktiskt för många föräldrar.
Antin Larsson berättar att yrket genomgått en stor förändring sedan hon började. Hon gick en kort kurs och chefen gav henne några spel och lite pyssel till barnen. Sedan var det bara att ta emot barnen och börja. På den tiden var det inte fråga om att få arbetskläder eller tillgång till specialpedagoger och kuratorer. Något som idag är en självklarhet.
– När jag började jobbade jag varje dag från tidig morgon till sen kväll. Ibland så sent som till halv åtta, det kunde bli 60-timmars veckor. Så den kanske största förändringen är att vi fått 40-timmars veckor. Det är mer dokumentation och möten också och det är bra för barnens utveckling.
Antin Larsson älskar sitt jobb men till sommaren går hon i pension.
Oscar Ek, pappa till dagbarnet Signe Ek, tittar in köket och får en kopp kaffe. Han är uppvuxen i Kuddby och har själv gått hos Antin som barn.
– Det är en härlig miljö här och trevligt med en trädgård. Jag gillar att barnen får vara med och så grönsaker och sätta potatis. Det är bra att barnen får lära sig var maten kommer ifrån. Vi föräldrar känner varandra så vi hjälps åt att hämta och lämna ibland, säger Oskar Ek.
Han beskriver Antin Larsson som en person med ordning och reda, och med ett visst mått av disciplin. Att dottern lärt sig att duka av efter sig själv tillskriver han Antin.
– Det är mycket utflykter och aktiviteter, det kan vara nobelmiddag, maskerad eller få sitta i en av gårdens traktorer. Hon är påhittig och det tycker barnen är roligt.
Oscar Ek med dottern Signe Ek i köket hemma hos Antin Larsson.
Ungefär hundra barn har varit inskrivna hos Antin Larsson genom åren och ungefär lika många till har varit där när andra dagbarnvårdare behövt vara lediga. Men i sommar har hon bestämt att hon går i pension efter 35 år i yrket. Tiden som då blir över kommer ägnas åt gården och lantbruket som hon äger tillsammans med sin man.
– Det är tungt när man kommer upp i åldern med små barn och jag vill sluta med flaggan i topp, när jag fortfarande orkar och gör ett bra jobb. Det är ett fantastiskt roligt jobb.
På tomten utanför Antin Larssons hus finns en liten lekpark. Alice Heed och Signe Ek bakar några slags kakor av sand och snö.
Vad är det bästa med jobbet?
– Att se barnens utveckling och det gensvar man får av dem. I fredags hade vi disco och det är härligt att se att de är lyckliga och har kul. Det känns bra att sluta men det kommer säkert kännas lite tomt i början i och med att det varit barn här i 35 år.
Lekrummet hemma hos Antin Larsson.