En genuin vikbolänning
En genuin vikbolänning ända in i märgen - och själen. Säg den som inte någon gång fått ett handtag av åkeriägare Lambert Andersson.
Välkänd vikbolänning. Sitt företag grundade Lambert Andersson redan 1942, 25 år gammal och fortsatte att arbeta där långt efter uppnådd pensionsålder.
Foto: Fotograf saknas!
Han presenterades i en stor artikel i NT:s lördagsbilaga i april 1986 under rubriken "En vikbolänning som ordnar det mesta". Den då 69-årige vikbolänningen förklarade att han inte lagt sig på sofflocket bara för att pensionsåldern inträtt utan var fortfarande fullt verksam i det företag som han själv startat och drivit och som sedan övertagits av sonen Leif.
När han var nio år flyttade hans familj till Häradshammar. Fjorton år gammal blev Lambert Andersson dräng på Kättinge gård. Han trivdes med sysslan, liksom han var nöjd och glad med det mesta han företog sig.
Lastningsbiträde
"Så småningom var det dags att ta körkort. Då blev det att cykla de fyra milen in till Norrköping, övningsköra en timme och så var det dags att cykla de fyra milen hem igen", berättade han i NT-intervjun. Som tur var behövde han inte upprepa stadsresorna så många gånger. Sammanlagt övningskörde han tre söndagar och tog sitt körkort 1936.
Två år senare fick han jobb vid järnvägen i Kättinge, först som lastningsbiträde och senare som chaufför. Han trivdes så bra bakom ratten att han 1942 köpte sin första lastbil, en begagnad bensindriven International och grundade samma år sitt företag Lambert Anderssons Åkeri. I början var det mest frågan om slaktdjurs- och spannmålstransporter, men så småningom handlade det framförallt om att köra timmer, främst åt Norrköpings exporthyvleri som ägdes av familjen Danielsson på Kåreholm.
Steg i utvecklingen
Norrköpings träimport var en annan stor uppdragsgivare och 1953 gav företagets inspektor rådet åt Lambert Andersson att skaffa en bandtraktor, för att på så sätt bättre kunna ta hand om stockarna direkt från stubben. Därmed var det första steget i utvecklingen av åkeriet taget.
"Så fick jag en "knäpp" och beslöt att skaffa ett schaktblad till bandtraktorn", förklarade Lambert Andersson.
Den knäppen resulterade i än mer jobb åt åkeriet, som mest hade 15-16 anställda. När inte Lambert Andersson var ute och körde satt han hemma och skrev körrapporter och skötte firmans pappersarbete. I NT förklarade han att det var tur att hustrun Märta, som en gång i tiden också var hans klasskamrat och som han träffade första gången när han var knappt ett år gammal, alltid var lika förstående.
Som pensionär fortsatte Lambert Andersson att arbeta, mestadels med nyanläggningar och service av trekammarbrunnar. Det var så han råkade ut för sin första arbetsplats-olycka under alla år, den 29 januari 1985. Han fick en tung sprängmatta över sig och föll handlöst ner bland en massa sprängsten.
"Det gick några revben och fanns väl knappt en fläck på kroppen som inte var gul och blå. Men det kunde ha gått värre!" konstaterade han i NT dryga året senare.
Vikbolandesspelen
Lambert Andersson kom också med åren att intressera sig allt mer för sin hembygd och blev en av de aktiva i Vikbolandsspelen som startade 1984, när Norrköping firade 700-årsjubileum.
"Jag är själv med och spelar. I sommar skall jag spela självaste prästen", berättade han 1986.
Framträdde gjorde han också diktläsare i de mest skiftande sammanhang. "Du läser så bra och på ett sätt så man kan se det framför sig" löd omdömet från lyriska åhörare. En av hans favoritdikter var dikten Solöga, skriven av Elsa Eriksson från Konungsund.
"Och skall jag imponera på Märta - det behövs ibland - då läser jag en dikt för henne", förklarade en leende Lambert Andersson.
Så jobbar vi med nyheter