Knattrande moppar på vacker sjumilafärd

Ödsliga grusvägar slingrar över fälten, in i skogen. I solstänkta björkdungar betar små lamm bland vitsipporna. Miljön är så perfekt att den ser arrangerad ut. Men så bryts stillheten. Ett entonigt surrande växer sig starkare ju närmare det kommer.

Vikbolandet2014-05-05 02:00

Över backkrönet dyker motorfolket upp. Först en veteranmoped, sedan fler och fler. Det är varken tio eller 50 mopedister som surrar förbi på sin sjumilatur. Nej, den som räknar rätt får ihop till hela 132 ekipage som sett både bättre och sämre dagar än lördagens fina utflyktsväder.

– Om jag minns rätt så har vi arrangerat det här loppet sedan 2004, säger Joakim ”Bullen” Frank som är en av initiativtagarna.

”Vi” är kompisgänget Slowride. De är en kamratklubb som gillar sina mopeder och som gärna bjuder in andra som vill åka en sväng. Banan varieras år från år.

– Det här är ingen tävling i att åka fort, förklarar Bullen Frank.

Till vardags pratar man om att trimma mopeder för att få dem att åka snabbare. Här talas det istället om att viktkompensera.

– Det låter bättre, säger Bullen och förklarar att det handlar om att mopeden ska klara lite äldre och tyngre förare.

– De äldsta mopederna från 1950-talet har så svaga motorer att föraren annars får trampa ihjäl sig i uppförsbackarna.

Loppet är en tipspromenad med fika för veteranmopeder.

Belöningen är de fina vyer som de får uppleva på sin långsamma resa genom landskapet.

– Fast vi har ett riktigt bra prisbord som vi fått sponsrat av olika företag, avslöjar Bullen Frank.

Där på Vikbo-vägarna åker de: Kolvbultarna från Katrineholm, VK-moppers från Vingåker och alla de privatpersoner som kommit från orter som Åtvidaberg, Pålsboda, Mariestad och Hjortkvarn.

– Varje helg från april till oktober kan man åka ett sådant här lopp någonstans inom en tjugomilaradie, förklarar Bullen Frank.

Sist i loppet kör den så kal-lade likbilen. Det är en bil med släpvagn som plockar upp mopeder och förare som inte klarat att genomföra loppet. Oftare beror det på mopeden än på föraren.

– Priserna går till de tre som svarat bäst på tipspromenaden och till den som har finast moped. Skampris går till dem med fulast moped och till den som först kör sönder sin moped eller klotar (kör omkull).

Enligt Bullen Frank finns en gyllene regel för hur en mopedintresserad veteranåkare tänker när de skaffar moped.

– Den första veteranmoppen du skaffar är den du får tag i. Nästa är den modell du hade när du var 15 år. Sedan kommer du att vilja ha en moped som orkar lite mer och då blir det alltid en Zündapp, säger han.

Två hästar går i hagen vid kungsgården Kåreholm. Den ena hästen betar nonchalant medan den andra ser nervös ut när svärmen av mopeder drar förbi. Genom allén kommer en av gårdens boende för att titta vad som står på.

– Först tänkte jag att det var några ungdomar som var ute och åkte. Sedan insåg jag att det inte kan finnas så många ungdomar i Rönö, säger Gabrielle Danielsson och tilläger att hon tycker att det är roligt att se mopedisterna med sina klassiska åk.

Snart har svärmen med de bålgetingliknande ljuden surrat bort. Båda hästarna betar i hagen. Den kvävande doften av tvåtaktsmotor är ett vårtecken så gott som ett annat.

Källa: Mopedisterna i Slowride genom Joakim ”Bullen” Frank.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om