Ett 20-tal boende har letat sig ut i det soliga men kyliga vårvädret för att lyssna när Marcus Fyrberg ska sjunga. Väl utspridda på Wijkagårdens innergård och på balkongerna runt huset får de avnjuta en dryg halvtimmes musik som mestadels är hämtad från 1940-talet.
Vid ett bord med framdukat kaffe, hallongrottor och kex sitter Greta Persson, Siv Johansson och Maja Jonsson påpälsade i bylsiga jackor och filtar.
– Det blir väldigt tråkigt när det inte händer något. Det här är toppen, det är en glädje bara att se alla andra som bor på andra avdelningar igen, säger Siv och vinkar till sin kompis som sitter på andra sidan gården som hon innan coronapandemin bröt ut brukade fika med.
Nu är Wijkagårdens tre avdelningar stängda mellan varandra och de boende får inte ta emot besök av anhöriga. De aktiviteter som Wijkagården normalt sätt erbjuder sina boende mellan måndag och fredag är inställda för att minska risken för smittspridning. Både de boende och personalen vittnar om tristess.
När Marcus drar igång med Alice Babs gamla schlager "Ett glatt humör" stiger stämningen på inne på gården. Huvuden och fingrar rör sig i takt med musiken och några i publiken sjunger med.
Föreställningen, som heter "Fyrbergs favoriter", är på turné på äldreboenden runtom i Norrköpings kommun. Wijkagården är det andra stoppet av ett tiotal inbokade speltillfällen.
– Att göra föreställningar för äldre känns som vårt sätt som artister att bidra under krisen. Det är underbart att se hur både de äldre och personalen lever upp under föreställning, säger Clara Fyrberg som har producerat föreställningen och hjälper till med det praktiska.
Mellan en av låtarna frågar Marcus om de på balkongerna har betalat mindre för sina biljetter, vilket lockar till skratt. Publiken får höra låtar såsom "Barfotavisan", "Drömmarnas famn" och "Säg det med ett leende". När sista låten "Sånt är livet" klingar ut ropar någon från balkongen:
– Ta en till!
– Klart jag tar en till, ni sitter ju kvar allihop, svarar Marcus.
Extranumret blir "Bättre och bättre dag för dag".
Trion vid kaffebordet, som nu druckit upp kaffet och tuggat i sig sina hallongrottor och kex, är nöjda med eftermiddagen och är överens om att det var bra låtar.
– Det här var välbehövligt, det var bra alltihop, slår Siv Johansson fast.