Slutspurt för markinventering av växter

Kattfot, jungfrulin, brudbröd, nattviol, svinrot, blåsuga. Veronica Axelsson och Annelie Claèsson inventerar betesmarker med en ungefärlig hastighet av två hektar i timman.

Gullvivan är karaktäristisk för gamla betesmarker och en av de arter som Annelie Claèsson särskilt noterar.

Gullvivan är karaktäristisk för gamla betesmarker och en av de arter som Annelie Claèsson särskilt noterar.

Foto: Fotograf saknas!

VIKBOLANDET2004-05-25 04:00
Inventeringen är inne på slutspurten nu. Länsstyrelsen har fått 2,45 miljoner kronor för att inventera ängs- och betesmarker i länet. Under de första två åren klarades ungefär hälften av markerna av. Nu är det tredje och sista året och 13 500 hektar återstår. Om var och en av de 13 inventerare som är ute klarar sina två hektar i timman ska allt hinnas med, men det blir till att spurta i år, konstaterar Anneli Lundgren, projektansvarig på länsstyrelsen.
Arbetet på fältet startade i mitten av april. Förra veckan höll Veronica Axelsson och Annelie Claèsson till i utkanterna av Norrköping. Nu har de börjat på Vikbolandet och står i en hage en bit från Rönö.

Komockor och gullvivor
- Den är ganska artrik, men man ser lite igenväxning, säger Veronica Axelsson som är biolog och pekar på små aspar och granar i utkanten av betesmarken.
Komockor visar att betesmarken fortfarande används. De raka höga enarna är karaktäristiska för gamla betesmarker, liksom många av växterna. Gullvivorna och den lilla blåsugan till exempel. Om betesmarkerna helt skulle försvinna skulle ett antal arter också försvinna så småningom.
I ett band runt halsen har de båda var sin handdator. Den innehåller mängder av frågor om växter, träd, vatten, byggnader som till exempel lador och eventuella kulturlämningar.
- Vi inventerar inte fornlämningar, förklarar Annelie Claèsson som är arkeolog, men till exempel gamla torpgrunder och andra spår av människor.
Det kan vara stengärdsgårdar till exempel. Arkeologen har fått lära sig om växter och biologen om kulturlämningar för i vanliga fall går de var för sig i olika betesmarker.

Fyra vikbolandsveckor
Fyra veckor beräknas arbetet på Vikbolandet ta. För att arbetet ska bli effektivare har länsstyrelsen hyrt ett hus på en bondgård där inventerarna kan bo för att slippa resa från och till Linköping varje dag. Markägarna informerades förra året. Ingen ny information har gått ut i år, men Annelie och Veronica har bara träffat intresserade markägare, inga irriterade. Däremot har ett och annat djur fått dem att skynda sig på över stängslet från hagen.
På samma sätt, med likadana handdatorer, inventeras ängs- och betesmarker över hela Sverige. Det är regeringen som givit Jordbruksverket uppdraget. Den senaste inventeringen gjordes för ungefär 15 år sedan och tanken är bland annat att se vilka förändringar som skett sedan dess. Kanske blir det en ny inventering igen om ett antal år.

Både bättre och sämre
- Slutsatser är svåra att dra ännu. Databasen som byggs upp blir sökbar först när allt material är sammanställt, säger Anneli Lundgren på länsstyrelsen.
- Det jag själv ser är att det har kommit till många fina marker sedan förra inventeringen, men det finns också fina marker som har försämrats.
Hon tycker ändå att det är glädjande att det inte bara går utför med de svenska ängs- och betesmarkerna, utan att det också sker förbättringar.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om