Tvättmaskinen i trä var modern för över hundra år sedan.
Hylinge Oppgård ligger på Vikbolandet, tre mil från Norrköping. Gården har funnits sedan medeltiden och Tore Folkesson, som har släktforskat, berättar att han är tionde generationen av sin släkt på gården. Paret Tore och Ann-Marie Folkesson har tre olika muséer. Ett med bruksföremål, ett med redskap som använts i jordbruket och ett med textil som skildrar kvinnornas arbete.
– Tänk om sakerna kunde prata, säger Ann-Marie när hon och Tore visar runt i spannmålsmagasinet som är fyllt med bruksföremål.
En stenmangel och en länspump delar plats med spinnrockar och baktråg. Allt är märkt så att man ska förstå vad det använts till och på den handvevade tvättmaskinen i trä går det att läsa att den är inköpt 1912 för 40 kronor och 55 öre.
– Alla saker som finns i våra museum har använts på gården och mycket är också tillverkat här.
Dyngbotten användes till att sprida ut gödsel på åkrarna.
Tore Folkesson har lagt många timmar på att färdigställa utställningen på den gamla höskullen.
Ett av de äldsta föremålen på höskullen är välten som drogs av oxar en gång i tiden.
Uppe på höskullen står jordbruksredskap, vagnar och slädar uppradade.
– Jag kommer ihåg hur snön stänkte upp på oss från hästarnas hovar när vi åkte till julottan i den där när jag var liten, berättar Tore och pekar på en fin släde med stoppad skinnsits som står mellan en vagn och en enklare släde.
Tore har rengjort alla redskap och vagnar, tagit bort rost och smörjt dem där det behövs. I princip allt på skullen är i användbart skick, om nu någon skulle få för sig att använda välten som drogs av oxar för 150 år sedan.
– Anledningen till att vi har så många maskiner i skick är att vi har haft plats att ställa undan de gamla och kunnat spara dem när det köpts nytt.
Många gamla tröskverk från det bamla bondesverige har eldats upp för de har tagit för mycket plats när de inte längre använts men på Hylinge Oppgård finns den kvar.
Många av sakerna i bruksföremålmuseet är tillverkade på gården.
Ibland har det gått åt en del forskningsarbete för att ta reda på vad föremål använts till. Den urholkade stocken i magasinet varit en mjöltunna.
Den lilla hönsflocken som patrullerar runt på Hylinge Oppgård bor numera i den stora ladugården, eftersom det gamla hönshuset är omgjort till textilmuseum. På ett linneskåp vid ett av fönstren i museet står porträtt på några av de kvinnor vars hantverk finns representerade i utställningen. Om bruksföremålen och jordbruksredskapen främst är Tores avdelning så är textilbiten Ann-Maries.
– Jag tänkte jag skulle visa vad kvinnor gjort här på gården och började leta på vinden i garderober och sekretärer i boden och hittade mer än jag hade kunnat ana, säger Ann-Marie.
Duken som ligger på ett bord i museet är av ylle och broderad av Tores farmor Alma Johansson.
Det finns mycket broderi och virkade spetsar i museet.
Dop-påsarna i textilmuseet hanteras varsamt och skyddas med syrafritt papper.
Samlingen består av bland annat av vävda alster, broderi, virkade spetsar och kläder. De mest ovanliga föremålen är två doppåsar som är en slags beklädnad som användes i stället för dagens dopklänning under 1700-talet fram till sent 1800-tal. När Ann-Marie tar fram dem för att visa tar hon på sig bomullsvantar eftersom de är så ömtåliga.
– Troligen användes de av fler gårdar här runtomkring. Vi såg en precis likadan på Nordiska museet på Djurgården i Stockholm när vi var där, berättar Tore.
Textilmuseet på Hylinge Oppgård skildrar kvinnornas roll på gården.
Vad är det som fått er att lägga ner så mycket tid på era museum?
– Det är roligt att visa upp för äldre och yngre generationer hur livet såg ut på landsbygden förr. Många som kommer hit har också lantbruksanknytning så våra museum väcker många minnen.
Närmare 100 personer brukar komma under de månader mellan första maj och sista september när paret håller öppet. Det här hänt att det kommit busslaster med besökare och då blir det hektiskt för Tore och Ann-Marie eftersom de har som vana att visa runt och berätta för sina besökare om föremålen och historien kring dem.
Ann-Marie och Tore delar intresset för historia och gillar att besöka andra museum.
Eftersom ytorna i och runt museerna är stora kunde paret, på ett coronasäkert sätt, hålla öppet en del förra året trots pandemin.
– Vi planerar att ha öppet även i år. Det ska bli spännande att se om det kommer några besökare.