Det finns omkring 3 500 kyrkor i Sverige. Tolv av dem ligger på Vikbolandet. NT har besökt alla tolv i jakten på begreppet "mitt i byn". Uttrycket är också titeln på den bok som Carin Bergström, filosofie doktor och docent i historia, gav ut tidigare i år och som vandrar genom den svenska historien med kyrkan som följeslagare. Hon skriver bland annat:
"Under nästan ett millennium har kyrkorna spridit inte bara den kristna läran utan också nyheter, propaganda, lagar, konst, musik och kunskap. De har haft stor betydelse för språk, seder, värderingar och umgängesformer, och därtill lagt viktiga grunder för senare tiders ekonomi, förvaltning, politik och utbildning".
Beskrivningen skulle mycket väl vara hämtad från just Vikbolandet.
– Kyrkan är det sista som lämnar bygden, säger Torbjörn Sjöberg, kyrkoherde i Östra Vikbolandets pastorat.
Han verkar med församlingsexpeditionen i Östra Husby som bas. Strax utanför, på höjden, paraderar kyrkan. Mitt i byn. Byggd under åren 1806–09 men med föregångare som sträcker sig tillbaka ända till 1100-talet.
– Kyrkan har alltid varit en viktig faktor på Vikbolandet, fortsätter han. Det ser man inte minst på medlemsantalet. Omkring 78 procent av befolkningen här ute är medlemmar i svenska kyrkan. Rikssnittet ligger runt 63–65 procent. Och vår roll är kanske viktigare i dag än någonsin. Kyrkans trygghet spelar stor roll i dagens samhälle. Samtidigt måste vi själva vara trygga i vår egen identitet. Det är en förutsättning för att kunna möta det mångkulturella samhället på ett vänskapligt sätt.
Fem av Vikbolandskyrkorna sorterar under det östra pastoratet; Östra Husby, Häradshammar, Jonsberg, Östra Ny och Rönö. Övriga sju – Dagsberg, Furingstad, Konungsund, Kuddby, Tåby, Å och Östra Stenby – under det västra. Torbjörn Sjöberg menar att kyrkorna aldrig får reduceras till att bara vara museibyggnader.
– De måste alltid vara levande, säger han. Det har alltid varit kyrkans roll. Hemkänslan är viktig och jag är glad över att vi har åtminstone tre kyrkor igång varje söndag. Det kanske bara kommer 10–15 besökare till varje gudstjänst men det är tveksamt om de skulle åka till grannkyrkan. Så hade vi inte öppet lika omfattande skulle vi tappa besökare varje söndag. Alltså finns vi överallt där våra medlemmar finns. Att hålla kyrkan stängd skulle skicka ut konstiga signaler. Vår uppgift är att finnas till för folk.
Kyrkorna på Vikbolandet står ofta på höjder. Med sin socken omkring sig. Mitt i byn. Carin Bergström skriver i "Mitt i byn" att många kyrkor i Norden anlades nära gamla hedniska kultplatser. Ett medvetet val. "Det borde vara enklare att få folk till kyrkan om vägen dit ledde till den gamla kultplatsen där man tidigare offrat åt Tor, Oden och Frej. Den nya läran sjönk lättare in i folks medvetande om det inte var så tydliga gränser mellan gammalt och nytt – och det gällde nog också i det fysiska landskapet", skriver hon. Kyrkan fungerade förr också som en försvarsborg.
Torbjörn Sjöberg visar vägen in genom kyrkoporten. Inne i kyrkan har en skolklass från grannen Vikbolandsskolan just haft en stunds verksamhet och kyrkoherden berättar om en till synes aldrig avtagande ström av aktiviteter. Allt mellan barngrupper och samtalscirklar. Bilden av kyrkan som en verksamhet snarare än en byggnad klarnar.
– Engagemanget i bygden räknas, säger Torbjörn Sjöberg. Lika väl som själva huset. Här i Östra Husby ligger kyrkan i direkt anslutning till både skola och samhälle. Skulle det hända någonting i skolan har vi en överenskommelse och kan öppna kyrkan på några minuter. Närheten är en fördel. En fördel som vi hoppas att vi aldrig behöver utnyttja i just det sammanhanget.
Den medeltida kyrkan i Östra Husby var förhållandevis stor. Ändå började man bli trångbodda på 1600-talet när befolkningen i socknen växte och så småningom byttes kyrkan ut. Även i dag växer Östra Husby. Kyrkan förefaller dock räcka till alla.