I en trädgård ligger Kronblom behagligt utsträckt på en bänk i lummig lövskugga. Låter sig inte störas. Den vackert snidade och färgglada träskulpturen av den älskade seriefiguren skickar en viktig signal till den tillfällige besökaren på ön. Här på Visingsö tar man det lugnt. Varför inte en paus?
Gärna det. Bilen parkeras således i Gränna och ön utforskas istället i måttlig takt med cykeln som självklart fortskaffningsmedel. Man kan ha sämre dagar.
Nej, Gränna ligger inte i Östergötland. Vi vet. Vätterns största ö tillhör Småland. Men man ser åtminstone den 14 kilometer långa ön från, säg, Ödeshög och hela vägen ned till länsgränsen. Det räcker gott för att den ska kvala in till Sommar i Östergötland.
Dessutom är Visingsö ett så lockande och lättarbetat utflyktsmål på nära håll.
Legenden vill berätta att ön en gång skapades av jätten Vist som kastade ut en tuva i sjön för att hans fru skulle ha något att kliva på när hon korsade Vättern. Själv klarade han avståndet över till västgötasidan med ett enda jättekliv. Insatsen för att stötta hustrun måste ha skett långt tillbaka i tiden. Man har nämligen hittat gravar från stenåldern och bronsåldern och då fanns bevisligen redan ön på plats. Den som söker historiska spår från förr har mycket att fynda på Visingsö.
Från färjan – regelbundna turer från och till Gränna – ser vi Visingsö närma sig i solgasset. Välkomnande slottsruinen Visingsborg, intill hamnen, började byggas redan på 1570-talet och ger en försmak om vad som komma skall i fråga om tydliga kopplingar till gårdagen. Slottet förstördes i en brand 1718 och nu är det bara murarna från en av längorna som återstår.
I hamnen finns även cykeluthyrningen. Den är populär, så boka gärna innan. Vi trampar omedelbart norrut och gör första stoppet vid Brahekyrkan. De gamla familjegravarna måste inspekteras och förefaller väl omhändertagna. Den informationen ska sedan, enligt vår familjetradition, skickas vidare till familjefalangen i USA som därmed kan slappna av i ytterligare ett år.
Visingsö är aldrig bredare än tre kilometer vilket innebär att man i princip alltid har Vättern i blickfånget. Vi cyklar längs småvägar och stigar och njuter av naturen och lugnet. Helt i Kronbloms anda och smak. Vi passerar gårdsbutiker och caféer och kommer snart till Brahevallen. Fotbollsintresset inom oss vaknar till liv, men någon het match tycks inte på gång. Däremot cykelbingo några kvällar senare. Alltid något.
Intill Brahevallen ligger också Visingsös "centrum" med Coop, vårdcentral och ett äldreboende som påminner oss om att ön även är en "vanlig" plats. Men det är inte det vi söker. Istället vänder vi cykeln rakt västerut och trampar genom den täta bokskogen mot Galleri Persgården för lite kulturell påfyllning. På vägen hinner vi hälsa på Stora Silvergranen som med sina 39 meter på höjden och fyra meter i omkrets är just en väldigt stor silvergran. Folk flockas vid stammen och stirrar mot skyn i hopp om att se det översta grenverket.
Väl framme på Galleri Persgården möter vi konstnären Marianne Irmelid från Göteborg som har utställning.
– Blandteknik, förklarar hon och visar bland motiven utmed väggarna.
– Men jag har faktiskt en koppling till Visingsö. Min syster, Maud Löfberg, bor här. Hon är också konstnär och gör skulpturer.
Visingsö har ungefär 725 bofasta. En gång i tiden var min morfars släkt några av dem. Gamla historier berättar om hur de tog bilen över isen in till Gränna om vintrarna. Alltid med bildörrarna öppna. Det brukade gå bra. Kände konstnären John Bauer hade inte samma tur. Han omkom tillsammans med sin familj när ångbåten Per Brahe förliste vid en höststorm på Vättern 1918.
Att cykla på Visingsö bjuder på en fascinerande mix av stillsamma upplevelser och lokala sevärdheter med ett historiskt fokus. Vi hinner med tornet i Kumlaby kyrka, borgen vid Näs på öns södra spets, botaniska trädgården, rysskyrkogården, de vidsträckta gravfälten från järnåldern samt ett oräkneligt antal gårdsgallerier och små trivsamma fik. Även för barnfamiljen är Visingsö ett ypperligt utflyktsmål. Hyr cykel med tillhörande kärra och kryssa bland lekland och badplatser.
Efter en rejäl dos historia och kultur innanför västen griper hungern tag i en. Klassikern tunnbrödsrulle med röding i en av bodarna nere vid hamnen bildar den fulländade avrundningen på äventyret. Färjan in till fastlandet är på ingång och många – bilister, cyklister och gående – gör sig redo för ombordstigning. Vi kommer gärna tillbaka.