De problem som färdtjänsten har upplevt den senaste tiden påverkar både anställda och resenärer. Det är oerhört allvarligt eftersom färdtjänsten finns främst till för de med särskilda behov - funktionshindrade, barn och pensionärer. Kommunen kan och bör därför ta sitt ansvar för att komma till rätta med problemen.
Taxibranschen har varit ett sorgebarn länge. Sedan avregleringen i början av 90-talet har problemen hopat sig. Prispressen från framförallt oseriösa företag har slagit hårt mot de anställdas arbetsvillkor. I många fall motverkas också de anställda från att organisera sig fackligt. De anställda som ändå försöker organisera sig riskerar att bli bortprioriterade eller sägas upp.
Organisationsgraden i branschen är därför väldigt låg vilket har gjort det svårt att också teckna rimliga kollektivavtal. Det nuvarande kollektivavtalet medger visserligen en grundlön, men den är väldigt låg. Ändå omfattar kollektivavtalet inte mer än två tredjedelar av alla taxiförare. Många taxibolag erbjuder i stället bara provision som tvingar taxiförarna att köra 50-60 timmar i veckan för att få ihop det ekonomiskt.
De urusla arbetsvillkor som de anställda inom taxibranschen har påverkar också kvalitén inom färdtjänsten negativt. Särskilt där provisionslön är gällande. Vissa färdtjänstresor betalar taxiförarna i själva verket ur egen ficka genom minskad reallön. Det hade lönat sig mer att ta andra körningar i stället. Det ställer naturligtvis både taxiförarna och resenärerna i en oerhört svår situation.
Årligen upphandlar kommuner färdtjänst för miljontals kronor. Att upphandlingarna görs på ett riktigt sätt så att rimliga arbetsvillkor säkerställs är viktigt för att också erhålla god kvalité inom färdtjänsten. Att hantera upphandlingen av färdtjänsten bara som en kostnadsfråga är därför ansvarslöst. Tilltänkta kostnadsminskningar betalas i realiteten genom taxiförarnas försämrade arbetsvillkor och dålig service.
Grundproblematiken inom taxibranschen är avregleringens följder som i många fall gynnat oseriösa företag på bekostnad av de som ändå vill ta ansvar för sina anställda. Allt som oftast är det genom taxiförarnas försämrade villkor, sänkta löner och fler arbetstimmar, som konkurrensen i branschen hårdnar och kollektivavtalet sätts ur spel.
Norrköpings kommun måste därför vara särskilt vaksam och använda de verktyg som finns för att bromsa den negativa trenden inom branschen. Det förutsätter att kommunen undantagslöst kräver kollektivavtal vid upphandling av färdtjänst där taxiförarnas ersättning utgår som fasta löner i stället för provision. Dessutom bör upphandlingen garantera att de anställda får god och nödvändig utbildning för att tillgodose resenärernas behov.
Med de stora upphandlingar som görs har Norrköpings kommun stora möjligheter att påverka och spela en aktiv roll för att förbättra situationen för de anställda och resenärerna inom färdtjänsten. Det är ovärdigt att våra barn, äldre och funktionshindrade ska behöva fara illa vid färdtjänsten och att de anställda riskerar försämrade arbetsvillkor medan kommunen passivt ser på.