Engelska skolelever får sig till livs en berättelse om vikingakungen Knud den store som regerade i England kring 1000-talet. För att kyla ned sina hovmäns förväntningar på honom som en oöverkomlig potentat satte han sig på sin tron i strandbrynet och befallde tidvattnet att göra halt, vilket det inte gjorde.

Tusen år senare har Sverige inrättat ett nytt statsrådsämbete, klimatminister, som äntligen ska hålla havsnivån stången. Där kungamakten gick bet på att styra naturen kommer det numera att ordnas med politik. Klimatet har ju varit synnerligen oberäkneligt sedan Knuds dagar: varmt och skönt under vikingatiden; kallt under den lilla istiden cirka 1550-1850. Under 1900-talet steg temperaturen till 1940 och sjönk sedan till 1975. Efter det ökade temperaturen igen till slutet av århundradet (den period vi kallar global uppvärmning). Under 2000-talet har den stått stilla.

Eftersom koldioxid i ett laboratorium kan fungera som en så kallad växthusgas har det lanserats en teori om att temperaturen höjs på grund av våra utsläpp av denna gas. Det är dock verkligen inte lätt att se en korrelation mellan den ständigt stigande halten av koldioxid i atmosfären och världens temperatur när den senare som sagt hela tiden svänger hit och dit.

Nu kommer vi med politikens hjälp att få ordning och reda i detta. Framöver blir det preciserade klimatnivåer: 350 ppm koldioxid i luften; två grader varmare än på slutet av 1800-talet. Och havsnivån sänks lite, med tanke på Maldiverna och Lomma strandstad.

Allt ser strålande ut förutom en liten detalj: den nya befattningen är egentligen två, klimat- och energiminister, som drar åt olika håll.

Om vi vill sänka våra utsläpp av koldioxid blir vi tvungna att utveckla kärnkraften. Fossilfria alternativ som sol- och vindkraft kräver annan ersättningskraft framförallt vintertid. Väljer vi kol som Tyskland eller pellets som England eller gas (från Ryssland?) ökar koldioxidutsläppen igen. Återstår då ny kärnkraft som kan drivas på det kärnavfall vi hittills producerat. Annars flyttar våra industrier utomlands.

Vid närmare eftertanke behövs det bara en befattning: energiminister. Klimatet och havsnivån rår varken kungar eller ministrar på.