Det är definitivt tragiskt att det är så illa med den politiska ledningen i Norrköping som signaturen Robert skrev i NT 26/5. När Lars Stjernkvist jublar över att Kolmårdens Djurpark vill satsa miljoner på att bygga en berg- och dalbana i skogen och därmed offra den orörda Kolmårdsnaturen, visar detta på en otrolig vurm för tillväxt med vinstintresset som det övergripande målet.

Det väsentliga är att djurparken inte får belastas med en störande nöjespark. Ett zoo är till för att inspirera oss att bevara de utrotningshotade djuren och att få visa besökarna, inte minst barnen, de vilda djur, som få av oss har möjlighet att beskåda i främmande världsdelar. Alla besökare ska ges möjlighet att lära sig mer om djuren och få insikt om vilken rikedom det är med en biologisk mångfald av olika arter, för vår överlevnad. En malplacering av en berg- och dalbana visar på bristande inlevelseförmåga i vad som kan vara acceptabelt och inte urholkar idén med djurparken.

Med tanke på kommunens fysiska planering är detta glädjerop för fortsatt tillväxt och exploatering av våra naturresurser skrämmande. Nu gäller det, återigen, kommunens vårdslösa exploatering av högvärdig åkermark.

Artikelbild

| Arne Bengtsson, Åby. Arkivbild: Mikael Strand

Det skulle varit mer genomtänkt om kommunens ledande politiker Lars Stjernkvist hade visat att han läst och förstått det internationella budskapet att vi ska inte bygga på åkermark, om vi på allvar vill möta framtidens behov för vår försörjning.

Därför skulle han inte tigit, utan inledningsvis tagit upp och utnyttjat sitt politiska ansvar och ifrågasatt stadsplaneringen och givit rätt direktiv för att hejda det som nu presenteras i en fördjupad översiktsplan, som helt spolierar det öppna kulturlandskapet mellan Åby och centralorten.

Min förhoppning är att medborgarna som nu får möjlighet att yttra sig över dessa ogenomtänkta bebyggelseplaner också förklarar, att det rika odlingslandskapet med tusenårig hävd är Norrköpings värdefullaste miljö, som inte får offras och försvåra våra efterkommandes möjlighet till lokal odling av basföda. Det finns all anledning för var och en att tänka igenom vad som blir följden av en hänsynslös exploatering av ett vackert öppet kulturlandskap och offrandet av värdefull åkermark.

Det är viktigt att studera de internationella rapporter som finns och statistiken över vilka behov som finns och vad som behövs i framtiden. Vi måste bereda oss på att möta klimatförändringen och befolkningstillväxten.

För att ytterligare framhålla allvaret med vår självförsörjning, vill jag nämna två saker. Dels frihandelsavtalet med USA. Vi kommer att bli översköljda med giftig mat om detta kommer till stånd. Därför bör vi bevara all mark för inhemsk odling. Vi ser också på den nu pågående diskussionen om danskt griskött.

Sedan vågar jag även ta upp invandringen, som kommer att bli stor med alla klimatflyktingar. Då gäller det att vi har bevarat odlingsmarken. Det är väl inte meningen att de svältande människorna ska inbjudas till ny svält i Sverige?

Detta förstår jag kan kännas svårt att smälta. Men det kan bli mycket värre än vad vi i dagsläget kan föreställa oss om kommunen fortsätter sin ovilja med att hushålla med naturresurserna och bevara åkermarken.